Ringa läkaren imorgon igen....
värken driver mej snart till vansinne, ligger & gråter på nätterna av värk. Det är hemskt, skulle göra vad som helsts bara jag kunde få bort detta..... Har så ont i ländryggen & benen nu att det är dags att lägga sej på sidan framför tv:n & hoppas de lindras lite....att sova kan jag ju drömma om som de känns nu.... fy fan!
//Ledsen.....
//Ledsen.....
Sanslöst....
kunde inte alls förstå mej på varför vänstra benet värker så in i helsike & jag får använda de mindre och mindre och därigenom överbelasta de högra benet. Trodde igår kväll att jag blivit knäpp (all värk - allt pekar åt att det är endometrios ) & sen ett ben som släpar efter när man går.... men så försökte jag hitta lite tröst i att jag inte är ensam och läste detta på "endobloggen" som en tjej med endometrios har, följande;
Jag har under en längre tid haft problem med att gå. Mitt vänsterben känns som det är på väg att bli totalt obrukbart stundvis. Satt på ett forum och chattade om detta och fick ett svar som löd så här:
Varsågod - från boken "Living Well with Endometriosis":
Sciatic Area Sciatic endometriosis is another uncommon form of the disease. This involves the sciatic nerve, a major nerve of the leg that runs down behind the thigh from the lower end of the spine.
Symptoms include:
• Cramping in the left leg when walking for long distances
• Left foot drop and weakness
• Lower back discomfort that radiates to the left leg
• Difficulty walking
• Pain in the hip that radiates down the leg
• Pain that begins just before menstruation and lasts several days. alter menses
• Tenderness of the sciatic notch.
Chronic pelvic pain can also be caused by other conditions, as discussed in chapter 2. Dr. David Redwine suggests, however, that gynecologists should have endometriosis at the top of their lists because the condition is very common.
Ja, å ännu ett symtom (tydligt sådant) pekar åt ETT HÅLL - endometrios. Och ingen läkare verkar ha nästan någon som helst kompetens inom detta, å därför får man rivas & bitas med näbb & klor för att någon ens ska lyssna en minut innan dom flikar in med något "snyggt".....
Så nu har jag blött i fem veckor, svimmat otaliga gånger & kräkts av värk galet många gånger.... haft feber till & från nästan hela tiden (tyder på inflammation - endo. är just de... ) frossa, galna svettningar & värk som inte går att beskriva från ländryggen å magen & enda ut i tårna... har ett ben som fortfarande orkar & ett som halkar efter hela tiden vilket gör mej för tillfället HALT.... Har nu haft galet svårt att äta & dricka i över en vecka & ögon/läppar & huden kliar och har fått en del eksem.... magrat - utan tvekan... revbenen syns tydligt & idag ser jag mycket värre ut än igår... vilket skrämmer skiten ur mej! Har försökt äta men de gick åt helsike, har fallit omkull från toaletten när jag kissade p.g.a. värken & sedan sett nästan livlös ut & blivit liggande i 7timmar genomsvettig utan att våga röra mej..... så svettig av värk att jag torkades av med en handduk! Är rädd nu för ett sjukhus som ville hjälpa mej sa - Endometrios som gått långt eller polyper i tarmarna (polyper i tarmarna kan tydligen utvecklas till cancer)... Hur mycket ska krävas innan man får vettig hjälp?
Extrem värk där en hel del morfin behövs - man blir inlagd gång på gång räcker inte... Feber & att man blött i fem veckor räcker inte.... blött sanslöst mycket ibland! Igenom underkläder & byxor så låren varit plaskvåta... ( ja jag vet de låter inte roligt eller trevligt, sexigt eller mysigt men de är bättre att jag är ärlig kanske känner någon igen sej & känner sej lite mindre ensam!) Att man inte längre kan äta & dricka en tredjedel av de man behöver - går snabbt ner i vikt med en startvikt på 46-47kg.... Ja, jag är skiträdd....
Ciao!
//Halta Lotta
Jag har under en längre tid haft problem med att gå. Mitt vänsterben känns som det är på väg att bli totalt obrukbart stundvis. Satt på ett forum och chattade om detta och fick ett svar som löd så här:
Varsågod - från boken "Living Well with Endometriosis":
Sciatic Area Sciatic endometriosis is another uncommon form of the disease. This involves the sciatic nerve, a major nerve of the leg that runs down behind the thigh from the lower end of the spine.
Symptoms include:
• Cramping in the left leg when walking for long distances
• Left foot drop and weakness
• Lower back discomfort that radiates to the left leg
• Difficulty walking
• Pain in the hip that radiates down the leg
• Pain that begins just before menstruation and lasts several days. alter menses
• Tenderness of the sciatic notch.
Chronic pelvic pain can also be caused by other conditions, as discussed in chapter 2. Dr. David Redwine suggests, however, that gynecologists should have endometriosis at the top of their lists because the condition is very common.
Ja, å ännu ett symtom (tydligt sådant) pekar åt ETT HÅLL - endometrios. Och ingen läkare verkar ha nästan någon som helst kompetens inom detta, å därför får man rivas & bitas med näbb & klor för att någon ens ska lyssna en minut innan dom flikar in med något "snyggt".....
Så nu har jag blött i fem veckor, svimmat otaliga gånger & kräkts av värk galet många gånger.... haft feber till & från nästan hela tiden (tyder på inflammation - endo. är just de... ) frossa, galna svettningar & värk som inte går att beskriva från ländryggen å magen & enda ut i tårna... har ett ben som fortfarande orkar & ett som halkar efter hela tiden vilket gör mej för tillfället HALT.... Har nu haft galet svårt att äta & dricka i över en vecka & ögon/läppar & huden kliar och har fått en del eksem.... magrat - utan tvekan... revbenen syns tydligt & idag ser jag mycket värre ut än igår... vilket skrämmer skiten ur mej! Har försökt äta men de gick åt helsike, har fallit omkull från toaletten när jag kissade p.g.a. värken & sedan sett nästan livlös ut & blivit liggande i 7timmar genomsvettig utan att våga röra mej..... så svettig av värk att jag torkades av med en handduk! Är rädd nu för ett sjukhus som ville hjälpa mej sa - Endometrios som gått långt eller polyper i tarmarna (polyper i tarmarna kan tydligen utvecklas till cancer)... Hur mycket ska krävas innan man får vettig hjälp?
Extrem värk där en hel del morfin behövs - man blir inlagd gång på gång räcker inte... Feber & att man blött i fem veckor räcker inte.... blött sanslöst mycket ibland! Igenom underkläder & byxor så låren varit plaskvåta... ( ja jag vet de låter inte roligt eller trevligt, sexigt eller mysigt men de är bättre att jag är ärlig kanske känner någon igen sej & känner sej lite mindre ensam!) Att man inte längre kan äta & dricka en tredjedel av de man behöver - går snabbt ner i vikt med en startvikt på 46-47kg.... Ja, jag är skiträdd....
Ciao!
//Halta Lotta
Ni vet hur jag brukar se ut......
och det är inte såhär!
Är superdålig & kan inte ens gå för tillfället! Inväntar nu samtal från lasarettet blir nog ambulans upp igen för akut undersökning, ännu en jävla gång! Undra hur illa de ser ut i magen nu, ryggen värker nåt helt otroligt.
Detta är sjukdomen från helvetet!
Håll tummarna för mej, jag är rädd!
//Monster med monstervärk....
Är superdålig & kan inte ens gå för tillfället! Inväntar nu samtal från lasarettet blir nog ambulans upp igen för akut undersökning, ännu en jävla gång! Undra hur illa de ser ut i magen nu, ryggen värker nåt helt otroligt.
Detta är sjukdomen från helvetet!
Håll tummarna för mej, jag är rädd!
//Monster med monstervärk....
Sprida kunskap.....
ja, de är ett bra jobb kvinnorna i endometriosföreningen gör & så nödvändigt. Jag trodde jag var helt ensam om denna värken i.o.m. all vårdpersonals konstiga, ibland rent förnedrande bemötande & kommenterande.
När jag skriver all - alla så menar jag nästan alla, för så jäkla illa har de varit i flera år nu. Jag sökte hjälp för första gången 2007 för detta, det är 4,5år sedan! Och det har nonchalerats nåt oerhört trots att jag blivit akut inlagd otaliga gånger - det är så åt helsike. Tuta i någon mängder av morfin som är SMÄRTSTILLANDE som vi nog alla vet - knappast ett botemedel och detta endast flera av gångerna istället för att ta reda på orsaken till smärtan. Som nu i efterhand är glasklar.
Har ont idag igen, de vägrar ge med sej denna gången & får fortsätta äta mina smärtstillande så jag iaf kan ta mej runt i lägenheten men att vara så "låst" p.g.a. extrem värk ÄR hemskt. Jag hoppas verkligen att kunskapen om denna sjukdomen förs vidare från person till person & när jag fick hem endometriosföreningens tidning igår så var den en stor tröst för jag kände igen ALLT, alla symtom & all frustration å ibland sorg över att inte vara förmögen till de man önska. OM du läser detta & har problem så SÖK HJÄLP & vägra ett nej eller bara smärtlindring jag önska jag hade gjort de från början men jag vågade inte. Läkarna har man ju en jäkla respekt för men tyvärr detta är som endo.föreningen kallar det en "sjukdom i de tysta" & kunskapen om den är LITEN dock är sjukdomen ganska vanlig ca. 200.000 kvinnor i Sverige gissar man lider mer eller mindre av denna sjukdomen DET ÄR MÅNGA! Man kan även hjälpa endo.föreningens arbete genom att skänka en hundralapp eller två, eller bli stödmedlem eller som jag medlem med endometrios. De är inte jättemycket pengar men gör stor skillnad för deras arbete. Har själv kommit i kontakt med en underbar kvinna från föreningen som verkligen lyssnar, känner igen & förstår vad jag pratar om - DET ÄR GULD VÄRT! För ensamheten man känner när man är så dålig som nu är hemsk, deprimerande & bara mörk, mörk & mörk.... :(
Måste kunna tvätta vidare nu har klarat mej ner en gång & tillbaka men de var ett helsike.....
Men vägra ge upp!
Ringa Sahlgrenska & ett annat lasarett idag!
Kramar
//Citodonen.....
När jag skriver all - alla så menar jag nästan alla, för så jäkla illa har de varit i flera år nu. Jag sökte hjälp för första gången 2007 för detta, det är 4,5år sedan! Och det har nonchalerats nåt oerhört trots att jag blivit akut inlagd otaliga gånger - det är så åt helsike. Tuta i någon mängder av morfin som är SMÄRTSTILLANDE som vi nog alla vet - knappast ett botemedel och detta endast flera av gångerna istället för att ta reda på orsaken till smärtan. Som nu i efterhand är glasklar.
Har ont idag igen, de vägrar ge med sej denna gången & får fortsätta äta mina smärtstillande så jag iaf kan ta mej runt i lägenheten men att vara så "låst" p.g.a. extrem värk ÄR hemskt. Jag hoppas verkligen att kunskapen om denna sjukdomen förs vidare från person till person & när jag fick hem endometriosföreningens tidning igår så var den en stor tröst för jag kände igen ALLT, alla symtom & all frustration å ibland sorg över att inte vara förmögen till de man önska. OM du läser detta & har problem så SÖK HJÄLP & vägra ett nej eller bara smärtlindring jag önska jag hade gjort de från början men jag vågade inte. Läkarna har man ju en jäkla respekt för men tyvärr detta är som endo.föreningen kallar det en "sjukdom i de tysta" & kunskapen om den är LITEN dock är sjukdomen ganska vanlig ca. 200.000 kvinnor i Sverige gissar man lider mer eller mindre av denna sjukdomen DET ÄR MÅNGA! Man kan även hjälpa endo.föreningens arbete genom att skänka en hundralapp eller två, eller bli stödmedlem eller som jag medlem med endometrios. De är inte jättemycket pengar men gör stor skillnad för deras arbete. Har själv kommit i kontakt med en underbar kvinna från föreningen som verkligen lyssnar, känner igen & förstår vad jag pratar om - DET ÄR GULD VÄRT! För ensamheten man känner när man är så dålig som nu är hemsk, deprimerande & bara mörk, mörk & mörk.... :(
Måste kunna tvätta vidare nu har klarat mej ner en gång & tillbaka men de var ett helsike.....
Men vägra ge upp!
Ringa Sahlgrenska & ett annat lasarett idag!
Kramar
//Citodonen.....
Istället för att inleda med...
"förlåt för att jag inte skrivit på länge ÄNNU EN GÅNG" så börjar vi med;
Hallå allihopa, jag hoppas livet leker för er & att ni kära läsare mår bra!
Jag har nu pratat med endo. kliniken i uppsala & även pratat med en människa från endo. föreningen hon har själv lidit av sjukdomen i MÅÅÅÅNGA år & hon kände igen ALLT, varenda symptom. Vilket självklart är hemskt att någon mer lidit/lider så av de men samtidigt skönt - JAG ÄR LÅNGT IFRÅN ENSAM OM DENNA SJUKDOMEN!
Jag fick även tips om en läkare med en del kunskap om denna "förbisedda" sjukdom som finns lite närmre mig så ska imorgon ringa till de sjukhuset och se om jag inte kan få en snabbare tid dit. Just nu är de jättejobbigt - eller de är fortfarande skitjobbigt, värken vägrar att ge med sej & de är allmänt deprimerande att inte funka som man brukar - inte kunna göra allt som man brukar m.m. Men remiss är också skickad nu till Uppsala så någonting kommer ju nu ÄNTLIGEN att hända jag hoppas bara de inte dröjer!!!
När jag väl skriver här på bloggen numera så blir de ju automatiskt om detta för de är ju de som upptar; tid, tankar, de fysiska likaväl som de psykiska ja nästan allt.....
Men ska bjussa på lite annat.
Fick för en vecka sedan ett armband gjort av min bästa vän, ett speciellt armband som jag gillar jättemycket & bär både natt & dag. Här är en bild på de;
Bilden gör inte armbandet helt rättvisa men de är superfint & lägg märke till att jag numera har långa naglar också :) Trivs bra med de..... TACK ÄLSKADE BÄSTA VÄNNEN för de SUPERFINA armbandet!
Sen måste jag ju visa upp min första lön som artist (på pappret) för de var en speciell känsla att få hem!
Å fler ska de bli med tiden! Så de så..... nu ska jag bli FRISK eller ja iaf inte behöva lida av värken konstant & sen ska jag jäklar i mej köra järnet på alla sätt & vis; Som mamma, som föreläsare m.m.
Så är det med de & har en Tiger bestämt sej så har hon!
Kram på er folk & fä!
//Tigern som VÄGRAR att ge upp!
Hallå allihopa, jag hoppas livet leker för er & att ni kära läsare mår bra!
Jag har nu pratat med endo. kliniken i uppsala & även pratat med en människa från endo. föreningen hon har själv lidit av sjukdomen i MÅÅÅÅNGA år & hon kände igen ALLT, varenda symptom. Vilket självklart är hemskt att någon mer lidit/lider så av de men samtidigt skönt - JAG ÄR LÅNGT IFRÅN ENSAM OM DENNA SJUKDOMEN!
Jag fick även tips om en läkare med en del kunskap om denna "förbisedda" sjukdom som finns lite närmre mig så ska imorgon ringa till de sjukhuset och se om jag inte kan få en snabbare tid dit. Just nu är de jättejobbigt - eller de är fortfarande skitjobbigt, värken vägrar att ge med sej & de är allmänt deprimerande att inte funka som man brukar - inte kunna göra allt som man brukar m.m. Men remiss är också skickad nu till Uppsala så någonting kommer ju nu ÄNTLIGEN att hända jag hoppas bara de inte dröjer!!!
När jag väl skriver här på bloggen numera så blir de ju automatiskt om detta för de är ju de som upptar; tid, tankar, de fysiska likaväl som de psykiska ja nästan allt.....
Men ska bjussa på lite annat.
Fick för en vecka sedan ett armband gjort av min bästa vän, ett speciellt armband som jag gillar jättemycket & bär både natt & dag. Här är en bild på de;
Bilden gör inte armbandet helt rättvisa men de är superfint & lägg märke till att jag numera har långa naglar också :) Trivs bra med de..... TACK ÄLSKADE BÄSTA VÄNNEN för de SUPERFINA armbandet!
Sen måste jag ju visa upp min första lön som artist (på pappret) för de var en speciell känsla att få hem!
Å fler ska de bli med tiden! Så de så..... nu ska jag bli FRISK eller ja iaf inte behöva lida av värken konstant & sen ska jag jäklar i mej köra järnet på alla sätt & vis; Som mamma, som föreläsare m.m.
Så är det med de & har en Tiger bestämt sej så har hon!
Kram på er folk & fä!
//Tigern som VÄGRAR att ge upp!
Blev en akuttid till....
läkaren igår för att prata & gå igenom medicinerna. Fick starkare mediciner som verkar hjälpa bättre, tacka...... LÄKAREN för de! Och de gör de bara ännu mer klart att det är just endometrios för denna starka jäkla tabletten biter på om de just är inflammerat - vilket de helt säkert är + lindrar svår smärta. Citodon måste jag ha med mej överallt om de blir värre så blir de brustabletter. När jag fick ont igår & hade tagit den starka blå tabletten + la till en citodon så var jag mer smärtfri än jag varit på 3veckor! De va sanslöst underbart - bara molande värk kvar & de kan jag utan problem hantera. Jag börja gråta av lättnad dom två timmarna som jag var mindre smärtpåverkad, sen kom de tillbaka med dunder & brak.... men idag har jag klarat av att ta mej ner för trapporna & till affären utan hjälp & det känns underbart - känns sjukt när de är nåt man uppskattar så sanslöst mycket när man e 22år... Men de gör jag. Nu har jag värk men den är under kontroll iaf. I värsta fall får jag ta en morfintablett till. Vill bara ha en lösning snabbt på detta - kosta vad de kosta vill! Jag måste få hjälp.
Ska ringa specialisterna på måndag & prata med dom sen lär de väl bli en tripp till Uppsala för att träffa dom också.
Känner mej orolig över vad de är som händer "därinne" men så länge jag klarar av att gå ut en kort stund, vara med Lillan & framförallt vara hemma så ja, då klagar jag fan inte.
Jag älskar så mycket..... ja ni förstår väl ingenting nu.... men de gör ingenting... så fruktansvärt mycket, så äkta de kan bli, så sant som något kan vara. Men de gör ont att älska - väldigt ont.
Ciao!
Ska ringa specialisterna på måndag & prata med dom sen lär de väl bli en tripp till Uppsala för att träffa dom också.
Känner mej orolig över vad de är som händer "därinne" men så länge jag klarar av att gå ut en kort stund, vara med Lillan & framförallt vara hemma så ja, då klagar jag fan inte.
Jag älskar så mycket..... ja ni förstår väl ingenting nu.... men de gör ingenting... så fruktansvärt mycket, så äkta de kan bli, så sant som något kan vara. Men de gör ont att älska - väldigt ont.
Ciao!
Väntar på att.....
läkaren ska ringa......
Inge snack om saken.....
Ne, nu gäller det bara att få tag i en riktigt bra läkare som kan mycket om denna sjukdomen. Den förklarar också varför jag ofta har ont i ryggslutet & har fått ont ut i benen & fötterna nåt jag inte alls förstod innan jag nu läste att det också är ett vanligt symptom. Imorgon får jag ringa som en galning till vårdcentralen igen för på lördag står jag/ligger utan någon smärtlindring - GUD hjälp mig då. Och sen får jag kontakt med någon från specialist stället efter den 15 Augusti. Må jag vara i så pass skick att jag kan vara hemma tills jag får den hjälpen jag behöver. Men oron är stor nu, undra vad som händer i magen just nu? Håller något/några organ på att växa samman av skiten? Hur mår äggstockarna & livmodern? Kommer de gå att hitta en lösning på detta, så de blir hanterbart - jag är en smärttålig liten skit men DETTA går inte att leva med - inte som de är nu. Känner mej nere nästan på väg mot en depression, ökad ångest - SNÄLLA NÅGON SOM KAN, HJÄLP MIG NU!
Mycket känslor & sen denna jäkla värken........ inte ens tre omgångar morfin per dag hjälper så jag kan ta mej ner för trapporna dvs ut.... vet inte hur jag ska lösa nåt praktiskt just nu.... allt är bara en jävla röra. Kommer jag kunna hämta Gabriella från dagis imorgon eller kommer jag ha för ont? Ja, som ni förstår just nu är de piss - riktigt åt h*lvete.....
Snälla någon hjälp mig nu......
Mycket känslor & sen denna jäkla värken........ inte ens tre omgångar morfin per dag hjälper så jag kan ta mej ner för trapporna dvs ut.... vet inte hur jag ska lösa nåt praktiskt just nu.... allt är bara en jävla röra. Kommer jag kunna hämta Gabriella från dagis imorgon eller kommer jag ha för ont? Ja, som ni förstår just nu är de piss - riktigt åt h*lvete.....
Snälla någon hjälp mig nu......
Galet jo tack, jag vet.......
Att man som 22-åring ska behöva åka ut & in på lasarettet & har så fått göra i flera års tid utan att få en diagnos & rätt hjälp. Jag känner mej ganska SUPER övertygad om att detta är som dom varit inne på en svår/tuff endometrios. Ska ringa specialisterna i Uppsala imorgon & prata med dom ordentligt förhoppningsvis kan dom ge mej tips & råd. Kanske ge mej något namn på någon påläst läkare som finns här & kan hjälpa mig. Blev utskriven efter 4dygn drygt och äntligen var jag hemma igen, går inte att beskriva glädjen (trots värk & morfintabletter). Att krama om den Lilla & pussas, mysa med henne. Saknade henne så mycket att jag grät som ett barn på sjukan. En gastroskopi blev iaf gjord också för att utesluta någon jävlig allergi. Men vare sej dom finner det eller inte så måste jag sia vidare kring detta med endometrios de är så sanslöst likt, känner igen så mycket av de. Fick alltså komma hem helt i torsdags, men var hemma på permis onsdag eftermiddag/kväll & natt. Stod inte ut på " lasarettet som GUD glömde "...... och saknade som sagt var Lillan så mycket att jag nästan gick i tusen bitar. Ska mysa så med henne i efm/kväll, älskade lilla "höna-pöna".
Jag är nöjd & tacksam så länge jag kan vara hemma & inte behöver fraktas med ambulans till sjukhuset igen (och det säger en hel del om man som 22åring känner sej tacksam då, då e de åt h*lvete). Det är så oerhört deprimerande & frustrerande. För trots morfinet jag nu äter så har jag ont, svårt att gå ordentligt till & från på dagarna. Kan inte alls rusa ut & hitta på de jag vill och egentligen behöver utan blir bunden till hemmet. Kan inte förstå att dom hanterat detta så dåligt som dom har - de finns oerhörda brister inom sjukvården! Både gällande bemötande, kunskap & jävlar anamma för att hitta vad som är fel. Lättare är de ju att dunka i någon morfin några dygn på sjukan & sen skicka hem människan ifråga med ett paket tabletter men nu är jag så jäkla trött på de så jag ringer de första jag gör imorgon för att få riktig hjälp! Det ska inte behövas men tyvärr så behövs de. Ska även ringa vårdcentralen & berätta vad som nu hänt IGEN, det märkligaste av allt är att dom hittat en hel del fysiskt avvikande när jag nu legat inlagd men dom ignorerar de - blod i urinen, blod i buken (där det enligt läkarna inte skulle varit något blod alls!) - dåligt kaliumvärde - UPPSVÄLLD mage - feber m.m. hur kan man ignorera det?!
Jag är orolig över situationen helt klart - men nu ge allt (självklart med försiktighet) när jag är hemma för Gud vet när jag hamnar på sjukan igen. Ser ut som en nåldyna på armarna.......
Tack älskade vännen Kristin för stödet, för att du åkte med upp till sjukan & stanna in till småtimmarna. Tack bästa, älskade vännen (du vet vem du är!) för ALLT stöd & all värme & omtanke. Utan er vet jag inte vad jag skulle göra. Tack Matti för att du tog så väl hand om Lillsnutta när jag låg inlagd. Ja, jag har inte mängder av vänner & folk runt omkring mej men dom som jag har är ÄKTA, hur många kan säga de?! Jag vill inte ha ytliga bekanta, mängder av människor omkring mej.... jag vill ha några nära & kära som jag kan lita på och som ser MEJ & respekterar mej för den JAG är. Jag är så tacksam för att jag har er, älskar er de vet ni! :)
Nu ska jag läsa lite sen busa med den lilla, min älskade lilla tös som är så klok & förståndig nu att jag allt som oftast tappar hakan, hur kan hon vara så tidig med ALLT?! Jag fick banne mej förklara varför jag hade varit iväg efter sjukhusvistelsen hon skulle veta allt, ha en förklaring på hur jag mådde, vad plåstrena var till för m.m. & sen kramade hon mej & skulle natta mej för att;
- Mamma ont, ligga ner..... villllllllla.......mamma ont - då vila!
Hur många 2-åringar beter sej så? Förstår så mycket? Ne, jag är stolt över min skatt & hon är de vackraste jag har. Underbara unge, om du läser detta när du blir stor ska du veta att inget eller ingen någonsin är viktigare än du - har aldrig varit/kommer aldrig att vara - du är & förblir alltid nr 1.
(Uppdateringen här kommer fortsätta vara usel tills jag mår bättre igen. Som ni nog förstår går Lillan, hemmet & hälsan först!)
Puss & Kram
//Hon som haltar sej fram
Jag är nöjd & tacksam så länge jag kan vara hemma & inte behöver fraktas med ambulans till sjukhuset igen (och det säger en hel del om man som 22åring känner sej tacksam då, då e de åt h*lvete). Det är så oerhört deprimerande & frustrerande. För trots morfinet jag nu äter så har jag ont, svårt att gå ordentligt till & från på dagarna. Kan inte alls rusa ut & hitta på de jag vill och egentligen behöver utan blir bunden till hemmet. Kan inte förstå att dom hanterat detta så dåligt som dom har - de finns oerhörda brister inom sjukvården! Både gällande bemötande, kunskap & jävlar anamma för att hitta vad som är fel. Lättare är de ju att dunka i någon morfin några dygn på sjukan & sen skicka hem människan ifråga med ett paket tabletter men nu är jag så jäkla trött på de så jag ringer de första jag gör imorgon för att få riktig hjälp! Det ska inte behövas men tyvärr så behövs de. Ska även ringa vårdcentralen & berätta vad som nu hänt IGEN, det märkligaste av allt är att dom hittat en hel del fysiskt avvikande när jag nu legat inlagd men dom ignorerar de - blod i urinen, blod i buken (där det enligt läkarna inte skulle varit något blod alls!) - dåligt kaliumvärde - UPPSVÄLLD mage - feber m.m. hur kan man ignorera det?!
Jag är orolig över situationen helt klart - men nu ge allt (självklart med försiktighet) när jag är hemma för Gud vet när jag hamnar på sjukan igen. Ser ut som en nåldyna på armarna.......
Tack älskade vännen Kristin för stödet, för att du åkte med upp till sjukan & stanna in till småtimmarna. Tack bästa, älskade vännen (du vet vem du är!) för ALLT stöd & all värme & omtanke. Utan er vet jag inte vad jag skulle göra. Tack Matti för att du tog så väl hand om Lillsnutta när jag låg inlagd. Ja, jag har inte mängder av vänner & folk runt omkring mej men dom som jag har är ÄKTA, hur många kan säga de?! Jag vill inte ha ytliga bekanta, mängder av människor omkring mej.... jag vill ha några nära & kära som jag kan lita på och som ser MEJ & respekterar mej för den JAG är. Jag är så tacksam för att jag har er, älskar er de vet ni! :)
Nu ska jag läsa lite sen busa med den lilla, min älskade lilla tös som är så klok & förståndig nu att jag allt som oftast tappar hakan, hur kan hon vara så tidig med ALLT?! Jag fick banne mej förklara varför jag hade varit iväg efter sjukhusvistelsen hon skulle veta allt, ha en förklaring på hur jag mådde, vad plåstrena var till för m.m. & sen kramade hon mej & skulle natta mej för att;
- Mamma ont, ligga ner..... villllllllla.......mamma ont - då vila!
Hur många 2-åringar beter sej så? Förstår så mycket? Ne, jag är stolt över min skatt & hon är de vackraste jag har. Underbara unge, om du läser detta när du blir stor ska du veta att inget eller ingen någonsin är viktigare än du - har aldrig varit/kommer aldrig att vara - du är & förblir alltid nr 1.
(Uppdateringen här kommer fortsätta vara usel tills jag mår bättre igen. Som ni nog förstår går Lillan, hemmet & hälsan först!)
Puss & Kram
//Hon som haltar sej fram