Min självbiografi......
Satt och bläddrade i ett kollegieblock med massa inklistrade urklipp från en tid som var värre än de mest helvetiska du kan tänka dej. Många tårar föll & smärtan gjorde sej mer än påmind och jag är fortfarande mycket påverkad. Tog sedan upp mappen "min bok" och kollade på vad jag skrivit, hur längesedan de var sist jag skrev m.m. De är ca. 5månader sedan jag orkade med att få ut mina känslor, tankar & bakgrund i ord.
Jag tvekade en liten stund på om jag nu skulle fatta tag i det hela och skriva en bit men hela kroppen verkligen streta emot och jag blev illamående av bara tanken. För när jag skriver så kommer jag mer eller mindre tillbaka till de som varit, allt blir så påtagligt, starkt & jag kan inte annat än att bli mer eller mindre förstörd både när jag skriver och sedan flera dagar, ibland veckor innan jag hämtat mej från det hela.
Dock är nu mitt mål att skriva en bit till i boken innan jag reser iväg, jo du förstår jag bokade en resa idag.
En resa till att bara prioritera mej själv och försöka koppla bort allt annat. Det bär av till sthlm 10 december på morgonen och jag stannar tills 12 december på kvällen. Kommer bo på ett hotell som verkar toppenfint vid stureplan och ska verkligen utnyttja servicen med frukost på rummet kan jag lova :)
Kändes underbart när jag fick bekräftelserna från sj och hotellet. Visst kostar det en slant och nej, just nu är min ekonomi mer ovis än på mycket länge men samtidigt så är det vad JAG behöver just nu.
Hitta mej själv igen. Har varit en mycket tung & svår tid ett ganska bra tag nu med de sista veckorna som den tyngsta bördan. Tyvärr, de tar på mej mycket och just nu handlar de mest om att göra allt för att orka.
Min arbetsgivare/vän som skrev de han skrev till mig, gjorde verkligen att sista biten av mej själv vände sej mot mej själv på ett mycket negativt sätt. Så han har verkligen lyckats att få mej mer eller mindre på ruta 1 igen.
Vilket känns så förjävligt så jag inte ens kan förklara det med ord. Har inte varit i detta skicket på minst ett år vilket känns så bittert att jag får hålla mej för att inte gråta floder dygnet om.
Min kära sambo och jag har det dock väldigt bra och ställer upp för varandra till tusen.
Han finns där för mej nu och han vet även att jag finns helhjärtat här för honom.
Jag tror både jag och han är lika glada över att vi har varandra och våra älskade "barn".
Han är i mina ögon en totalt underbar människa, och de gör väldigt ont i mej att se att vår
kärlek till varandra finns kvar, och den är så stark men vissa andra saker gör att vi behöver
den distansen vi har just nu gentemot varandra. Jag är iväg mer än nånsin både jobbar,
träffar vänner, reser små tripper till vänner som bor längre bort m.m.
Han är iväg mer och spelar rollspel och gör sånt han njuter av, vilket känns väldigt bra! :)
Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta och tror ändå också att jag och han är gjorda för
varandra för de är så vi båda känner och de vi båda hoppas på & nu jobbar till 100% för.
Och än så länge tycker jag att det går helt klart bra.
Soffan som jag nu sovit på i fyra månader har nu gjort att jag har ännu mer ont i ryggen än jag brukar ha
konstant, jätteont. Är stenhårt och väldigt öm. Jobbigt som sjutton. Men men allt går bara man vill.
Pratade men vännen Roger en stund inatt var skönt att få prata av sej lite, stackarn jobbar halvt
ihjäl sej! Blir ju orolig för honom. Även han uppskattar sambons stora stöd till mej och hälsade
gulligt till honom, och lika sött hälsade sambon tebax :D Sötnosar..... :)
Men nu ska jag avsluta detta inlägget med en bild från fotningen som var för en vecka sedan.
Puss & Kram
//Fortfarande sjuk och dåligt mående gam :(
Jag tvekade en liten stund på om jag nu skulle fatta tag i det hela och skriva en bit men hela kroppen verkligen streta emot och jag blev illamående av bara tanken. För när jag skriver så kommer jag mer eller mindre tillbaka till de som varit, allt blir så påtagligt, starkt & jag kan inte annat än att bli mer eller mindre förstörd både när jag skriver och sedan flera dagar, ibland veckor innan jag hämtat mej från det hela.
Dock är nu mitt mål att skriva en bit till i boken innan jag reser iväg, jo du förstår jag bokade en resa idag.
En resa till att bara prioritera mej själv och försöka koppla bort allt annat. Det bär av till sthlm 10 december på morgonen och jag stannar tills 12 december på kvällen. Kommer bo på ett hotell som verkar toppenfint vid stureplan och ska verkligen utnyttja servicen med frukost på rummet kan jag lova :)
Kändes underbart när jag fick bekräftelserna från sj och hotellet. Visst kostar det en slant och nej, just nu är min ekonomi mer ovis än på mycket länge men samtidigt så är det vad JAG behöver just nu.
Hitta mej själv igen. Har varit en mycket tung & svår tid ett ganska bra tag nu med de sista veckorna som den tyngsta bördan. Tyvärr, de tar på mej mycket och just nu handlar de mest om att göra allt för att orka.
Min arbetsgivare/vän som skrev de han skrev till mig, gjorde verkligen att sista biten av mej själv vände sej mot mej själv på ett mycket negativt sätt. Så han har verkligen lyckats att få mej mer eller mindre på ruta 1 igen.
Vilket känns så förjävligt så jag inte ens kan förklara det med ord. Har inte varit i detta skicket på minst ett år vilket känns så bittert att jag får hålla mej för att inte gråta floder dygnet om.
Min kära sambo och jag har det dock väldigt bra och ställer upp för varandra till tusen.
Han finns där för mej nu och han vet även att jag finns helhjärtat här för honom.
Jag tror både jag och han är lika glada över att vi har varandra och våra älskade "barn".
Han är i mina ögon en totalt underbar människa, och de gör väldigt ont i mej att se att vår
kärlek till varandra finns kvar, och den är så stark men vissa andra saker gör att vi behöver
den distansen vi har just nu gentemot varandra. Jag är iväg mer än nånsin både jobbar,
träffar vänner, reser små tripper till vänner som bor längre bort m.m.
Han är iväg mer och spelar rollspel och gör sånt han njuter av, vilket känns väldigt bra! :)
Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta och tror ändå också att jag och han är gjorda för
varandra för de är så vi båda känner och de vi båda hoppas på & nu jobbar till 100% för.
Och än så länge tycker jag att det går helt klart bra.
Soffan som jag nu sovit på i fyra månader har nu gjort att jag har ännu mer ont i ryggen än jag brukar ha
konstant, jätteont. Är stenhårt och väldigt öm. Jobbigt som sjutton. Men men allt går bara man vill.
Pratade men vännen Roger en stund inatt var skönt att få prata av sej lite, stackarn jobbar halvt
ihjäl sej! Blir ju orolig för honom. Även han uppskattar sambons stora stöd till mej och hälsade
gulligt till honom, och lika sött hälsade sambon tebax :D Sötnosar..... :)
Men nu ska jag avsluta detta inlägget med en bild från fotningen som var för en vecka sedan.
Puss & Kram
//Fortfarande sjuk och dåligt mående gam :(
Kommentarer
Trackback