unpolisheddiamond

Helgen slog alla förväntningar med hästlängder. Såhär började allt. Jag tog tåget på morgonen vid tiotiden hade då sovit ca. 2 timmar så var ganska trött men så glad för att få komma iväg. När jag väl satt där på tåget log jag brett och kände på mej att detta skulle bli en sådan där upplevelse som man sedan har som ett kärt minne och bär med sej hela livet, och oj va rätt jag hade! :D
När jag väl var framme på Hallsbergsstation så såg jag efter en kort stund en uppklädd stilig herre som stod och väntade på mej, i hans ögon PRINCESS :) Ja, jag är princess haha...... :) Prinsessan över alla prinsessorna så att säga, hehe... Vi kramade om varandra och sedan hoppa vi in i bilen och körde en liten bit sedan stanna vi för att kolla in lite shopping. Jag hittade ett par så ENORMT SNYGGA dojjor med snygg och lagom hög stilettklack men jag min idiot köpte inte dessa direkt utan tänkte " jaja, jag kollar vidare så kan man alltid gå tillbaka sen" jag funderade medans vi gick och prata och skratta en hel del. Jag är en ganska lustig filur så deså! :)
Och självklart missade jag helt tanken på de underbara stilettklackarna och har nu ÅNGEST, satan skulle köpt dem! Dumma dumma mej! :(   Jaja, sedan begav vi oss i alla mot örebro, med bra musik på och hög sådan så diggade vi oss igenom de sista milen och ja, vi skratta mycket också. Hela resan bestod mest av allt av härliga, goa skratt faktiskt. När vi väl kom fram till hotellet så var de superfint och jag var redan då så supernöjd. Rummet jättemysigt och fint. Och ner med resväskan på golvet och dax att göra mej hemmastadd, tänkte jag.
Grejade och fejade en liten stund sedan la vi oss båda två i sängen och kolla på tv, snacka och såklart asgarva! :)
Sen var det äntligen dax för att fixa till sej litegrann de stickade knästrumporna, tajta poloklänningen och de höga stövlarna och sedan var jag och min herre beredda för Jonas Gardells show " Tillfällig gäst i ditt liv "
Vi skratta nåt så enormt, de va så klokrent, så lysande. Fruktansvärt mycket som är klart tänkvärt men också så mycket stolligheter så hälften vore nog, men då vore de ju inte kära Jonas show! haha :D
Jag låg dubbel vikt säkert 15ggr. av kramp i magen av alla extrema skratt. Helt oförglömligt! :)
Sen begav vi oss glada och skrattandes tillbaka till hotellet för att fixa de sista innan de var dax för att gå ut och göra örebro osäkert. Vi åt lite på ett halvflummigt ställe där började också vårat intag av alkohol :)
Och en del alkohol blev de ju, helt klart. Vi satt där en stund och snacka, skratta SÅKLART och hade de allmänt trevligt. Sen begav vi oss ut till en nattklubb och festa järnet. Vi hade råkul och ja det är väl ett under att jag ens lever så som jag skrattade även då! :) Fakta : Man kan inte skratta ihjäl sej! haha...... :)
Öl, Sambuka, Öl, sambuka, öl, öl, öl ja ni fattar principen så lite mer än lagom goa i huvet så begav vi oss vid 04.00 tiden hemåt mot hotellet. När vi väl var framme låg vi och asgarva en bra stund och jag, för första gången skrattade mej till sömns vid fem-sex tiden. Sov sådär bra. Sen var de dax att upp och hoppa igen för att äta frukostbuffe, ja just de en helt enastående frukostbuffe med extremt mycket gott att välja mellan eller skita i att välja och ta ALLT :)
Jag hade dock för ont av magsåret så kunde inte äta så mycket utan blev lite vattenmelon, en yoghurt, lite gurka och paprika och mjölk. Sen var jag lite bakis med också de måste jag ändå erkänna. hehe :) Så de kan gå! :D
Efter detta så kände jag bara nej nej nej jag vill inte hem igen. Mannen jag reste med har verkligen en enastående och mycket sällsynt förmåga nämligen att få en (i detta fallet mej) att känna sej som den finaste, bästa, vackraste, mest värda i hela världen, nåt jag inte är van vid! Så efter några timmar på hotellrummet med lite mer snack och skratt så var de inte med en glad minn jag satte mej i bilen, skruvade upp till stenhög volym och försökte tänka positivt men de var mycket svårt. Vi snackade till & från om sådant som hänt tidigare i mitt liv då jag nämligen mådde lite dåligt på hemvägen av flashbacks från förr så att säga. Och är det nån som vet hur man stöttar en princess i nöd så är det just Nalle :) Summa summarium av denna resan är helt enkelt följande:
Jag trodde resan skulle bli rolig och givande men den blev så mycket mer. Jag kan nog ärligt påstå att jag aldrig skrattat så mycket i hela mitt 18-åriga liv och heller aldrig känt mej så säker & trygg i mej själv. Uppträdandet var superbra och ja, Jonas Gardell är verkligen otrolig det e fakta! Nalle jag älskar dig supermycket och jag hoppas och önskar dej allt väl i livet. Känns kul att vi båda vill ha mer kontakt med varandra de ser jag framemot.
Du är en helt fantastisk människa & allt vi varit med om tillsammans, och all stöttning du gett ner allt var mörkare är mörkast ja, de är ovärderligt så enkelt är de bara. Tack Nalle för en helt underbar helg där du fick mej att känns styrka och mod och som du sa ingen sätter sej på princess eller gör princess illa så är det bara! Och nu har du gett mej tillräckligt med styrka denna helgen för att inse det att nu är det nog. Hur det än går för dej och mamma i livet så kommer du och jag alltid ha en bra kontakt, räkna med det! :) Ännu en gång TACK! :D

När jag kom hem kände jag mej stark, orubblig, lycklig, självkänslan va bra och allt kändes fantastiskt tills jag klev innanför dörren till mitt hem. :(   Spydigheter kom utan anledning från hans sida och han kunde inte ens slita sej från datan för att hälsa på mej ordentligt m.m. Lät som ett åskväder redan när jag klev innanför dörren och där precis då rasade allt självkänslan försvann, blev skör som en porslinsdocka MEN styrkan och huvet var ändå med mej och nu räcker det, nu får det för fas*ken vara nog! Så kände jag och jag bad honom sätta sej i soffan där la jag fram att detta inte funkar längre. Jag går inte med på detta mer nu! Jag tänker inte leva med nån som inte visar mej respekt, ger mej kärlek & glädje och som vårdar mej som sin, vårdar mej ömt och kärleksfullt.
Jag tänker inte låta nån kasta skit på mej utan anledning. Jag ÄR inte värd det, intalar jag mej själv nu när självkänslan är botten igen. Och de tänker jag tänka/säga till mej själv många ggr varje dag för att bygga upp lite vett i min degiga skalle. Hahaha...... Så nu är läget såhär : Han får tills imorgon på sej att ta en rejäl funderare på hur han betett sej, resonera om att söka hjälp för sitt dåliga mående m.m. Så imorgon som nu blivit idag vet jag om jag står hemlös eller inte. Men jag klarar mej. Allt kommer lösa sej på nåt sätt men visst gör det ont.
Om han är så jävla dum att han kastar bort alla dessa åren, väljer bort mej för hans dåliga mående som han lätt skulle kunna söka hjälp för om han bara inte hade haft en stolthet som är så extrem så det är löjligt.
Är jag i hans ögon inte värd att bli behandlad så som han behandlar alla andra, utan jag är nån man kan behandla hur som helst som nåt katten släpat in. Ne, då är det hans förlust jag har gjort allt jag kunnat och mer därtill.
Så nu är det upp till honom.

En roligare sak var att jag snackade i telefon 1½ timma med en människa jag inte känner så väl än men haft kontakt med ganska länge. Roger heter han och är verkligen supertrevlig. Vi ska se till att träffas framöver och både han och jag tror att vi kommer kunna bli riktigt goda vänner då vi har så lika värderingar och åsikter m.m.
Tyvärr flög tele tiden bort så fort :( Men men imorgon (läs idag) så vid 00.00 ska han ringa mej igen så vi kan snacka vidare! :) Kuligt värre tycker jag. Detta är vad JAG behöver nu positivt, glatt & omtänksamt folk runt omkring mej som får mej att må bra igen. Så kul är detta verkligen en ny go bekantskap :)

Nu ska jag lägga mej och läsa!
Puss & Kram & ciao! :)
//Prinsessan