Hahaha....
sorry men en kommentar på bloggen gör mej hyfsat full i skratt. Undra vem som skrivit de, man kan ju " bara "spekulera".
Haha, ja de va dagens stora skratt-fnatt. Snacka om att de finns människor som e helt paj i skallen här kommer denna " intelligenta personens inlägg "
Svar på detta : Okej, DU tycker både är lika delaktiga hur vet du det? Har du blivit lite smått hjärntvättad i Sthlm?
Ja, de finns människor som verkligen kan " prata " för sej och aldrig tar ansvar å sådana människor finns ÖVERALLT och de vet jag för jag har själv gått på den niten flera gånger i mitt liv REDAN.
" Ta med er gemensamma dotter och flytta ca 40 mil är varken snällt emot lilltjejen och pappa "
Nu handlade det inte om vad som var " snällt " att göra utan att få det att funka. Lilltjejen låg i min mage & hade inte jag orkat vidare hade inte lilltjejen legat jämter mej i soffan nu. De snällaste mot henne var att ta hand om mej själv & reparera de såren som " någon " slet upp. Och ska vi nu prata om " snällhet " så är inte jag boven i dramat!
Lilltjejen mår superbra & har det så bra hon kan ha det, de kan jag lova. Hon hade knappast mått bättre av en mamma (vare sej i magen eller nu) som var i tusen bitar som jag var när jag plötsligt fick ta mitt pick & pack å flytta och det var INTE min " ide ". De fanns inget intresse för tösen när hon låg i magen & i ärlighetens namn är de ju HYFSAT svalt nu också och vem är de som skall se till att tösen mår bra 24/7 jo JAG. Å om jag hade bosatt mej i sthlm för att " hennes biologiska pappa " skulle finnas i närheten hade jag varit helt ensam i graviditeten å HELT ensam nu & de hade som sagt var aldrig fötts en frisk & pigg liten tjej för jag hade gått sönder helt. " Hon behöver sin pappa " ja alla barn har rätt till båda sina föräldrar det är helt sant, men jag kan inte tvinga hennes pappa att vara intresserad. De är upp till honom. Jag kan bara göra MITT bästa för tösen & de gör jag dygnet om, hela tiden. " Att han inte kommer och hälsar på är ju inte så konstigt med tanke på att det kostar att åka, han jobbar väl kanske och har inte tid, men du kan väl ta med dottern och åka upp till honom " Men snälla människa, ja de är ju en jäkla anledning de kostar några hundra att åka! De är ju inte så att jag & tösen befinner oss i KINA eller nåt! Och ja, han jobbar men de finns ledig tid också & framförallt finns det ett intresse tar man sej tid. Skulle jag ta dottern på 3 veckor & åka tåg eller buss 45mil? Upp till mitt ex i sthlm för att han inte " har tid " eller " ekonomiska resurser " att ta sej ner? De är jag som står med en underbar liten tös själv på armen och har FULLT UPP & de är jag som inte har några ekonomiska resurser inte tvärtom å vad de beror på de vet både jag & exet i fråga. Vem har lättast att förflytta sej? Bara en sådan sak. Och vart skulle jag bo om jag tog mej dit? Hos mitt ex? Nej, knappast en möjlighet. Ne, för honom är de bara att åka tåg, bil eller buss ner själv för en ensam vuxen människa är inte det så komplicerat men för en ensamstående morsa med en bebis på tre veckor är det väldigt komplicerat speciellt med tanke på att den lilla har ständiga problem med sin mage & därför kan skrika mer eller mindre hur länge som helst!
" Som ändå är mammaledig " Ja, om du tror att de är semester att ha en bebis så visar det hur mycket du vet om att ha barn & hur " erfaren " du är. Jag kan väl lugnt påstå att man aldrig har haft mer att göra & tänka på än nu att de ens heter mammaledighet är ju helt sanslöst! Ett jobb 06.00 - 22.00 hade ju varit en baggis i jämförelse. Men sen finns de inget mer givande & underbarare, de är underbart att vara mamma men att de skulle vara en " ledighet " är bisarrt.
"Samma sak med namn till tjejen låt pappan vara med å bestämma lite, det e lika mycket hans barn som ditt! " Ge mej EN ENDA ANLEDNING till varför en pappa som visat sej vara totalt ointresserad av tösen i magen & sen inte ens tagit sej ner trots att tösen är nästan en månad skulle vara med och bestämma om sådana saker. Pappa är nåt man är aktivt, en pappa är nåt man ÄR, och de visar sej i hur man handlar & för sej. Sen biologisk fader kan man ju vara till massa barn, även sådana man kanske inte ens vet om finns. Men en pappa finns där för sitt barn, pappa är inte nåt man bara " blir " de är nåt man ständigt ÄR. De finns män många män som är mycket mer " pappa " till ett barn än den " biologiska pappan är. " Som finns där för barnet som en pappa bör, visar intresse, hjälper till, skänker tröst både till en trött mamma & en ledsen liten bebis de är RESPEKT, har flera i min närhet som väntar barn/precis fått barn som nu lever med en ny man som inte är barnets biologiska far och de är helt fantastiska dessa män som tar sej an en liten krabat redan i magen/strax efteråt som inte är deras " ansvar " egentligen alls men ändå ger 100% för barnet & mamman och som älskar den lilla personen som kommit till. Som sagt de finns föräldrar & sen finns de FÖRÄLDRAR. Vem som helst kan bli biologisk far (om inte de ligger nåt mediciniskt hinder i vägen t.ex.) men vem som helst är inte värd att kallas Pappa med stort P. Sen kan jag för övrigt berätta att namnet Gabriella var vi ganska eniga om de va inget som Gabriellas biologiska pappa hade nåt emot, men även om han haft de hade jag knappast ändrat de i sanningens namn.
Detta var lite svar till detta nästan " komiska " inlägg, de är också vad jag tycker rent generellt.
All heder till alla underbara " pappor " ute i världen både biologiska & icke biologiska som tar ansvar, visar kärlek & hjälper en liten krabat att växa upp på bästa tänkbara sätt! Som sagt ALL RESPEKT FRÅN MIN SIDA.
Gabriella har flera riktigt bra manliga förebilder de tror jag är superviktigt & som sagt tösen har de väldigt bra.
Puss & Kram
//Mamman som SJÄLVKLART tar sitt ansvar för sin underbara lilla plutt.......
Haha, ja de va dagens stora skratt-fnatt. Snacka om att de finns människor som e helt paj i skallen här kommer denna " intelligenta personens inlägg "
Jag måste få säga att när det gäller dig och din ex make så tycker jag att båda två e lika delaktiga till er separation, men jag kan ha fel!. Men att ta med er gemensamma dotter och flytta ca 40 mil från hennes pappa e varken snällt emot lill tjejen och pappan. Hon behöver sin pappa!!!!!, även fast att ni kanske hatar varandra. Och att han inte kommer och hälsar på e kanske inte så konstigt med tanke på att det kostar att åka, han jobbar väl kanske och har inte tid, men du kan väl ta med dottern och åka upp till honom, som ändå e mammaledig så hon får vara lite med sin far med. Som jag läste på din blogg så ammar du henne inte så då kan du låta dom få lite tid med varann ensamma också kanske? Samma sak med namn till tjejen låt pappan vara med å bestämma lite, det e lika mycket hans barn som ditt!
Svar på detta : Okej, DU tycker både är lika delaktiga hur vet du det? Har du blivit lite smått hjärntvättad i Sthlm?
Ja, de finns människor som verkligen kan " prata " för sej och aldrig tar ansvar å sådana människor finns ÖVERALLT och de vet jag för jag har själv gått på den niten flera gånger i mitt liv REDAN.
" Ta med er gemensamma dotter och flytta ca 40 mil är varken snällt emot lilltjejen och pappa "
Nu handlade det inte om vad som var " snällt " att göra utan att få det att funka. Lilltjejen låg i min mage & hade inte jag orkat vidare hade inte lilltjejen legat jämter mej i soffan nu. De snällaste mot henne var att ta hand om mej själv & reparera de såren som " någon " slet upp. Och ska vi nu prata om " snällhet " så är inte jag boven i dramat!
Lilltjejen mår superbra & har det så bra hon kan ha det, de kan jag lova. Hon hade knappast mått bättre av en mamma (vare sej i magen eller nu) som var i tusen bitar som jag var när jag plötsligt fick ta mitt pick & pack å flytta och det var INTE min " ide ". De fanns inget intresse för tösen när hon låg i magen & i ärlighetens namn är de ju HYFSAT svalt nu också och vem är de som skall se till att tösen mår bra 24/7 jo JAG. Å om jag hade bosatt mej i sthlm för att " hennes biologiska pappa " skulle finnas i närheten hade jag varit helt ensam i graviditeten å HELT ensam nu & de hade som sagt var aldrig fötts en frisk & pigg liten tjej för jag hade gått sönder helt. " Hon behöver sin pappa " ja alla barn har rätt till båda sina föräldrar det är helt sant, men jag kan inte tvinga hennes pappa att vara intresserad. De är upp till honom. Jag kan bara göra MITT bästa för tösen & de gör jag dygnet om, hela tiden. " Att han inte kommer och hälsar på är ju inte så konstigt med tanke på att det kostar att åka, han jobbar väl kanske och har inte tid, men du kan väl ta med dottern och åka upp till honom " Men snälla människa, ja de är ju en jäkla anledning de kostar några hundra att åka! De är ju inte så att jag & tösen befinner oss i KINA eller nåt! Och ja, han jobbar men de finns ledig tid också & framförallt finns det ett intresse tar man sej tid. Skulle jag ta dottern på 3 veckor & åka tåg eller buss 45mil? Upp till mitt ex i sthlm för att han inte " har tid " eller " ekonomiska resurser " att ta sej ner? De är jag som står med en underbar liten tös själv på armen och har FULLT UPP & de är jag som inte har några ekonomiska resurser inte tvärtom å vad de beror på de vet både jag & exet i fråga. Vem har lättast att förflytta sej? Bara en sådan sak. Och vart skulle jag bo om jag tog mej dit? Hos mitt ex? Nej, knappast en möjlighet. Ne, för honom är de bara att åka tåg, bil eller buss ner själv för en ensam vuxen människa är inte det så komplicerat men för en ensamstående morsa med en bebis på tre veckor är det väldigt komplicerat speciellt med tanke på att den lilla har ständiga problem med sin mage & därför kan skrika mer eller mindre hur länge som helst!
" Som ändå är mammaledig " Ja, om du tror att de är semester att ha en bebis så visar det hur mycket du vet om att ha barn & hur " erfaren " du är. Jag kan väl lugnt påstå att man aldrig har haft mer att göra & tänka på än nu att de ens heter mammaledighet är ju helt sanslöst! Ett jobb 06.00 - 22.00 hade ju varit en baggis i jämförelse. Men sen finns de inget mer givande & underbarare, de är underbart att vara mamma men att de skulle vara en " ledighet " är bisarrt.
"Samma sak med namn till tjejen låt pappan vara med å bestämma lite, det e lika mycket hans barn som ditt! " Ge mej EN ENDA ANLEDNING till varför en pappa som visat sej vara totalt ointresserad av tösen i magen & sen inte ens tagit sej ner trots att tösen är nästan en månad skulle vara med och bestämma om sådana saker. Pappa är nåt man är aktivt, en pappa är nåt man ÄR, och de visar sej i hur man handlar & för sej. Sen biologisk fader kan man ju vara till massa barn, även sådana man kanske inte ens vet om finns. Men en pappa finns där för sitt barn, pappa är inte nåt man bara " blir " de är nåt man ständigt ÄR. De finns män många män som är mycket mer " pappa " till ett barn än den " biologiska pappan är. " Som finns där för barnet som en pappa bör, visar intresse, hjälper till, skänker tröst både till en trött mamma & en ledsen liten bebis de är RESPEKT, har flera i min närhet som väntar barn/precis fått barn som nu lever med en ny man som inte är barnets biologiska far och de är helt fantastiska dessa män som tar sej an en liten krabat redan i magen/strax efteråt som inte är deras " ansvar " egentligen alls men ändå ger 100% för barnet & mamman och som älskar den lilla personen som kommit till. Som sagt de finns föräldrar & sen finns de FÖRÄLDRAR. Vem som helst kan bli biologisk far (om inte de ligger nåt mediciniskt hinder i vägen t.ex.) men vem som helst är inte värd att kallas Pappa med stort P. Sen kan jag för övrigt berätta att namnet Gabriella var vi ganska eniga om de va inget som Gabriellas biologiska pappa hade nåt emot, men även om han haft de hade jag knappast ändrat de i sanningens namn.
Detta var lite svar till detta nästan " komiska " inlägg, de är också vad jag tycker rent generellt.
All heder till alla underbara " pappor " ute i världen både biologiska & icke biologiska som tar ansvar, visar kärlek & hjälper en liten krabat att växa upp på bästa tänkbara sätt! Som sagt ALL RESPEKT FRÅN MIN SIDA.
Gabriella har flera riktigt bra manliga förebilder de tror jag är superviktigt & som sagt tösen har de väldigt bra.
Puss & Kram
//Mamman som SJÄLVKLART tar sitt ansvar för sin underbara lilla plutt.......
Kommentarer
Postat av: Hanna
Bra skrivet, du har så rätt. Du är otroligt stark och jag beundrar verkligen att du klarat dig igenom allt som hänt! Din dotter har den bästa av mammor. Ta hand om er nu.
Postat av: Cecilia
Mycket bra skrivet. Stå på dig!
Postat av: Emil Lindberg
Helt rätt, tjejen! Det är lite sorgligt att man faktiskt ska behöva försvara sig som utsatt. Om din exman inte brytt sig om den lilla skatten i varken magen eller efter födseln, så finns det ingen större risk till att han blir någon normal pappa heller. Det ligger i en människas natur att se efter "sina egna", och gör man inte det som pappa så har man inte "alla kanoter i båten".
Kämpa på! Vi håller tummarna för dig!
Trackback