Känns helt otroligt......
Just nu sparkas den lille & de ser ut som han/hon försöker sparka sej ut vid naveln ungefär haha...... ne lite mer tålamod behövs inte riktigt än men tiden går väldigt fort & tänk så snart de är dax och undra hur det ska gå!?!
Känner mej väldigt nervös inför förlossningen jag vill ju fixa det & de kanske jag gör också men nervositeten nu innan är GRYM, lite för intensiv för min smak helt klart. Men kanske känns det lättare när det väl är dax & kanske har man hunnit bli mer redo mentalt inför den resan, samtidigt så känns det omöjligt att bli redo på nåt så stort & som man inte alls vet hur det är eller känns fysiskt är man ju skapt för att fixa det men psykiskt då? Tänk om man får total panik & inte vet vad man gör?! Tusen tankar snurrar i bollen på mej.... å hur mycket jag än läser & pratar om de verkar inte oron alls lägga sej det är ju en sån stor händelse som man dessutom inte alls kan veta nu hur det kommer gå & hur det känns.
Jaja, ungen måste ut på nåt sätt så " enkelt " är det ju men hur?! Hur i allsin dar ska det gå till? Överlever jag!?
Många tankar flyger runt i en blivande mammas skalle helt klart, oändligt många!
Puss & Kram
// Blivande mamma Malin, lillen & helgalna Nella.......
Förstår mycket väl att det känns nervöst med förlossning. Jag var också jätteorolig när jag skulle få mitt första barn som är din bror Ante. Men en sak är säker o det är att det gick, även om han var en liten envis krabat o inte ville ut, men till slut kom han ut. Jag var nästan lika nervös när jag skulle ha dig o din lillebror Johan. Det hör till att vara nervös. Det är ingen vanlig liten tripp, det är något enormt som man aldrig glömmer. Oavsett om man har en "enkel" eller lite jobbigare förlossning så gör man gärna om det. Jag ropade att jag aldrig skulle ha några fler barn när jag precis fött Andreas...... haha så fel ja hade. Som tur var så fick jag även dig o Johan. Jag är övertygad om en sak Malin. Nu när du klarat allt jobbigt med flytt, att bli ensam när du är gravid osv.......då kommer du klara detta som en dans. Du är en liten kämpe, vilket är toppen.
Kram Mor!
De klarar du galant.. Lyssna på barnmorskan & gör som hon säger så går de enklare.
Hej!
Förlossningen är inget du ska oroa dig över, det som är mest jobbigt är efter förlossningen! Alla sömnlösa nätter, såriga bröstvårtor innan amningen kommer igång m.m. Det är det som är jobbigt långvarigt! Förlossningens smärta är över så fort bebisen är ute. Alla säger att de första 3 månaderna är jobbigast och sen går det över, det stämmer verkligen! Hoppas jag inte skrämde upp dig nu, men så ligger det till! Lycka till med allt =)
Svar till Emma:
Jag tror att även det är väldigt individuellt, hur man mår efter förlossningen. Jag är ärlig när jag säger att för mig var det förlossningarna som var jobbiga. Efteråt var jag väldigt trött i ca 2 v, men blev väldigt snart pigg igen. För mig fungerade amningen som en dans, hade säkert lite tur. Malin är född den 28/11 o vid luciatid stod jag o bakade julbak, städade, gjorde jättemycket roligt. Då hade jag även Malins storebror Andreas som var 3 år, inga problem ändå. Minns alla underbara promenader som jag började med redan efter en v. Det bästa av allt var ju att efter bebisen kommit så mådde man bra igen, alla ev krämpor försvann, jag hade stora ryggproblem.
Men som sagt, alla upplever vi olika o inget är rätt eller fel. Mycket hänger förstås på "tur" om det är en liten krabat som sover mycket eller inte. Malin var ett litet exemplar på att äta o sova, däremellan låg hon gärna o tittade på när man grejade.
Malina Mamma Annelie