Ja, alla har rätt till en åsikt...
Jag kan inte tänka mej en enda situation i livet där man är mer utlämnad & sårbar. Å då måste jag för både min & Gabriellas skull tänka på att ha med mej människor jag som sagt känner mej lugn, trygg & som jag vet är väldigt rädda om mej & vill både mitt och Gabriellas bästa till varje pris. Det är ju så att blir man stressad eller känner sej mer obekväm än situationen gör än så kan de sakta ner förloppet å bli ännu jobbigare & mer långdraget än "nödvändigt" och det tänker jag INTE riskera. Det är upp till varje blivande mamma att bestämma vem/vilka som ska vara med vid en sådan EXTREMT stor händelse & jag har svårt att tänka mej att någon tjej/kvinna skulle vilja ha med sitt ex på förlossningen när situationen varit så som den varit mellan mej & honom. Han har gjort sitt val & de fick jag anpassa mej efter & flytta, krångla med soc m.m. och de är nåt jag har mått extremt dåligt av & som tog mycket glädje från att äntligen vara gravid & se svart på vitt att det äntligen håller och mer eller mindre helt utan hans stöd/intresse har jag klarat mej jättebra & tagit hand om lillan i magen på bästa tänkbara sätt som man kan " ta hand om nån som ligger i magen på " .
Hade jag levt ihop med pappan så hade det varit mer än självklart att ha honom med, de ville jag verkligen & hade ingen annan tanke innan förtroendet oss emellan helt brast och allt mer eller mindre blev svek, kris & kaos. Så älskade lilla Gabriella har en biologisk pappa som hon självklart ska umgås med & som ska " få vara " hennes pappa så mycket vi kan få ihop det & få att funka men vid förlossningen hjälper stress, ilska & ångest vare sej mej eller tösen & de ger inte heller den biologiska pappan nånting!
Nu till nåt annat, har varit iväg en liten stund idag på Knalleland & kompisen Mathias gav mej en bok så jävla nice jag har ju inte en krona & ingenting kvar att läsa för att " förbereda & lugna mej med " inför de som komma skall. Så jag fick en jättetjock bok skriven av min favvo Gudrun Abascal " Att möta förlossningsmärtan " så nu har jag verkligen att läsa tills de är dax. Mina hormoner svajja till så mycket så jag börja lipa hahaha.....vilket iofs var ganska lattjo för kunde inte styra de alls. Men en sådan " liten " grej kan betyda mer än typ ALLT just nu & då känner jag mej inte så ensam heller de finns nån mer som verkligen bryr sej om & förbereder sej inför förlossningen & som är väldigt mån om att allt ska gå vägen.
När jag var på väg hem fick jag grymma förvärkar å hade det i 1½ timma så sitter här fortfarande riktigt varm & helt slut!
Ajajaj, men positiv & glad som få ändå ;) Tiden rullar på å ja me haha......
Puss & Kram
//Mamma Malin & lilla kung fu tjejen i magen.......
Lilla gumman va jobbigt med alla dessa förvärkar. Mysigt att du fick en bok av Matti. Du gillar ju att läsa förberedande böcker.
Kram mor
fan gumman, du är stark, du kommer klara de där lätt...
och måste bara säga, du ser lagom söt ut där på soffan :D
Hej tjejen!!
Skönt att se att du mår bra ändå!! självklart ska du bara omge dig med människor du litar på under förlossningen!Där gör du helrätt tycker jag.
Hoppas du känner dig vid gott mod inför förlossningen. Kom på att om du behöver tjejbebiskläder och så till Gabriella så har jag en del ;O) Har en tjej som är 1 år nu och en hel del kläder och leksaker. E du intresserad så maila mig bara!! Du får dem iså fall.
Stå på dig!Ni kommer få det jättebra du och lillan!!
Kram Anna
Hej Malin
Hoppas att du tar det här på rätt sett nu men... Tycker du inte att det är ett dåligt omen att kalla ert foster för ett namn? Och att du började så tidigt med det. Du har valt ett fantastiskt vackert namn till ert gemensamma lilla liv men just nu så ligger hon ju i magen. Namnet får man inte förens man har skickat in papper till skattemyndigheten. Om något (gud förbjude!!!) skulle gå åt helvete vid förlossningen så hinner hon ju inte få sitt namn. Då var hon fortfarande bara ett foster. Har du tänkt på det?
Jag misstänker att du inte tänker lägga in det här inlägget men det vore kul med ett svar iaf så jag kan förstå hur din tankegång går.
Lev väl och ta hand om magen och din nya vän Matti
Kan du inte försöka uppdatera oftare, jag och säkert fler med mig som följer din underbara blogg blir oroliga när vi inte hör något!
Kramiz Nettan
Jossan, du var mig en muntergök....
Jossan: Klart man kan ha ett namn på bebisen ändå.
Och om det vore så att något skulle gå fel så skulle ju hon ändå heta Gabriella.
Hur tänker du egentligen?
Ja hur tänker Jossan??
Malin: tack för fin läsning & Gabriella är redan en människa & jag hoppas ni får en snabb & fin start ihop (förlossningsnoja, sorry:-)
Delar din åsikt & ni kommer att klara av det här galant!