unpolisheddiamond

Ja, jag har ingen anledning att INTE hålla med mitt X i det som han skriver kanske inte allt men att det VAR magiskt & befriande och en del av den tiden vi hade tillsammans var fantastisk ja det stämmer annars hade vi ju aldrig blivit ett par, till och med gifta! Så där kan jag inte annat än att instämma
- Ja, det var några månader som vi hade som var helt fantastiska.

Dom kommer finnas kvar kärt i minnet alltid så som det förgånga ter sig att göra när det är minnesvärt eller väldigt viktigt. MEN det är just det som är saken det VAR magiskt. Nu lever han & jag i helt olika verkligheter, med helt olika förutsättningar & allt har kastats om, tyvärr gick det så men jag tror det finns en mening med allt & det kommer jag fortsätta tro.
Slutet var en katastrof så mycket mer än så behöver jag inte skriva om det här de finns ingen anledning.
Men det slutade med att jag blev den "ende föräldern", ensamstående men jag klarar mej utmärkt trots att jag borde gå mer på knäna än jag gör.
Jag har redan börjat pussla ihop ett liv som för mej är värdigt, rätt & bra och det är inte bara bra för mej utan självklart har jag varit noga också med VÅRAT liv, mitt & Gabriellas och hon har det jättebra, så väldigt bra!

Jag har hittat tillbaka till musiken igen, kommer fotas igen framöver fast endast i hobbynivå vill inte börja lika seriöst igen som jag höll på innan Gabriella kom. Jag tränar på, vilket jag älskar & har mål & vilja.
Tack vare det klarar vi oss bra, tack vare det lever Gabriella ett jättebra liv där jag ständigt får höra hur underbar hon är & hur trygg hon är i & med sej själv dvs. en bekräftelse på att hon hela tiden fått allt hon behövt och att hon lever tryggt,säkert,stabilt & med mycket värme & kärlek så som alla barn förtjänar.

Jag önskar dej en bra fortsättning på ditt liv X:et jag orkar inte med att ha "taggarna utåt" för det ger mej ingenting, du tog mycket....på många sätt och även det kommer jag alltid minnas & det är oförlåtligt.
Själv har jag gått vidare & kommer lyckas med det jag tar mej an, det vet jag nu jag är starkare än jag tror.
Gabriella lever ett underbart liv här med mej, mina närmaste vänner, Mathias som självklart blivit en mycket viktig människa för henne som hon älskar djupt det är hennes pappafigur, hur skulle hon kunna ha dig som det?
Hon har inte träffat dej sedan innan hon börja krypa för många många  månader sedan & sen allt som allt 4-5ggr och det när hon var pytteliten. En pappa måste vara närvarande annars är det bara en biologisk far & det kan vem som helst vara. Att vara pappa innebär engagemang, kärlek, tid & uppoffringar likaväl som det gör att vara mamma att man är närvarande, stöttande, kärleksfull, generös med sin tid & värme.

Nu har vi haft mysmorgon här & även haft ett 2timmars möte nu är det dags för mej att klä på mitt lilla hjärta & ta henne till dagis för att direkt efter de gå iväg på nästa möte som dock är längre & sen repa in sången & skriva klart talet under eftermiddagen. Framträdandet den 26:e oktober blir bra, det SKA bli bra det ser jag till!

Puss & Kram
//Starka, självständiga, sjungande Mamma Malin & Lillkrabban som stämmer in i allsången! ;)