Hämta snutta.....
och sen kasta ihop ett lass med köttfärssås så finns de både mat till ikväll & till lunch imorgon, de bör funka.
Är tankspridd har haft ännu en dag i "ångestens tecken"..... legat i sängen i över två timmar FAKTISKT och vridit och vänt på mej (dock inte sovit!jävla skit) stirrat i väggen & försökt komma på hur jag ska ta mej upp ur denna "onda spiralen" som är just nu. Ja, är man sin egen psykolog så är man!(Synd att man inte får någon lön!)
Jag är så trött PÅ MIG SJÄLV..... herrejisses jag vill hoppa ur min kropp & rymma ifrån mej själv! Någon som känt så?! Och när jag lämnar kroppen så lämnar jag största delen av hjärnan kvar här också för den är jag MINST SAGT less på...... sen snor jag bästa vännen & drar iväg till obestämd destination och vänder mej aldrig om igen. DE VORE NÅT DE! Vore intressant & se vad BT skriver om jag "kidnappar" min bästa vän till nåt roligt ställe långt,långt bort, svår artikel att skriva utan tvekan.
Vägde mej för några dagar sedan - jag blev rädd. Jag har gått ner i vikt absolut de vet jag om, men jag är också liten från början så jag väger aldrig över 47kg hur mycket jag än äter, styrketränar(ja då går jag upp i vikt till just 46-47kg) när jag slutar träna ligger jag runt 44-45kg när allt e grönt so to speak.
Och jag ser absolut inte undernärd ut eller sjuk ut & otroligt nog så gör jag inte de nu heller trots att jag tappat några kilon dock vet jag mycket väl om att jag på något sätt MÅSTE upp i vikt FORT, illa kvickt, NU!
För tappar jag två-tre kilo till så ligger jag lite risigt till det är en hårfin linje där hos mig.
Men oroa er inte jag försöker äta som en häst här & borde nog allvarligt fundera på att avsluta min "paus" från träningen som jag nu haft 2,5månad nästan - börja träna igen väldigt lugnt 2ggr i veckan eller nåt sånt & då köra igenom hela kroppen på gymet båda gångerna min kropp tål ju träning 6dgr i veckan 2-3timmar varje gång så att köra hela kroppen två dar i veckan är en baggis egentligen. Men har haft de svårt med tiden & även motivationen men kanske är de så att jag stjälper mej själv mer än hjälper genom denna "pausen" från något som faktiskt gör mej väl. Jag har ju märkt att mitt självförtroende blivit ÄNNU mindre, jag har världens noja över sommarens "bikiniperiod" fy fan va vidrigt vill helst dra på mej en svart stor sopsäck & hoppas ingen ser!
Men jag har också kommit underfund med att jag är en JÄKEL på att dölja den osäkerheten ibland, men den känns desto mer på insidan.
Ja, sedär om DU trodde att DU var ensam med ångest inför sommarens dopp när man ska se så härligt fräsch ut så kan jag lova DIG du är inte ensam - jag finns också! Och väldigt många fler..... tyvärr.
Och om du väger några kilo mer än du önska & tror att allt skulle lösa sej genom att gå ner dom kilona så TADA - se på mej jag är fasiken inte stor men min ÅNGEST inför att bära badkläder är desto större, eller korta shorts (går bra med leggings/strumpbyxor MEN UTAN fy sjutton!
Och där kom jag att tänka på en sista grej.... kanske borde jag unna mej själv någonting? Jag har aldrig varit iväg & blivit sprejad med "brun-utan-sol" men KANSKE vore det en liten kick? Vad säger ni som gör de, är de värt att testa? För det är ju ändå så (enligt mej) att när man har lite färg framförallt på kroppen så ser man fräschare ut än när man är som jag ALLTID är förutom 2-3månader på sommaren MJÖLKVIT... Nu snackar jag inte om att göra detta i regel utan bara testa en gång för att se om de kanske gör iaf lite skillnad.... Jaja, jag får fundera på de & sen se till att boka in tid för tatueringen! Kommer upp en bild inom kort på den.
Nu hämta snutta.
Ciao!
//Mamman som gömmer sej under täcket och bävar inför att kasta kläderna i sommar.....
Är tankspridd har haft ännu en dag i "ångestens tecken"..... legat i sängen i över två timmar FAKTISKT och vridit och vänt på mej (dock inte sovit!jävla skit) stirrat i väggen & försökt komma på hur jag ska ta mej upp ur denna "onda spiralen" som är just nu. Ja, är man sin egen psykolog så är man!(Synd att man inte får någon lön!)
Jag är så trött PÅ MIG SJÄLV..... herrejisses jag vill hoppa ur min kropp & rymma ifrån mej själv! Någon som känt så?! Och när jag lämnar kroppen så lämnar jag största delen av hjärnan kvar här också för den är jag MINST SAGT less på...... sen snor jag bästa vännen & drar iväg till obestämd destination och vänder mej aldrig om igen. DE VORE NÅT DE! Vore intressant & se vad BT skriver om jag "kidnappar" min bästa vän till nåt roligt ställe långt,långt bort, svår artikel att skriva utan tvekan.
Vägde mej för några dagar sedan - jag blev rädd. Jag har gått ner i vikt absolut de vet jag om, men jag är också liten från början så jag väger aldrig över 47kg hur mycket jag än äter, styrketränar(ja då går jag upp i vikt till just 46-47kg) när jag slutar träna ligger jag runt 44-45kg när allt e grönt so to speak.
Och jag ser absolut inte undernärd ut eller sjuk ut & otroligt nog så gör jag inte de nu heller trots att jag tappat några kilon dock vet jag mycket väl om att jag på något sätt MÅSTE upp i vikt FORT, illa kvickt, NU!
För tappar jag två-tre kilo till så ligger jag lite risigt till det är en hårfin linje där hos mig.
Men oroa er inte jag försöker äta som en häst här & borde nog allvarligt fundera på att avsluta min "paus" från träningen som jag nu haft 2,5månad nästan - börja träna igen väldigt lugnt 2ggr i veckan eller nåt sånt & då köra igenom hela kroppen på gymet båda gångerna min kropp tål ju träning 6dgr i veckan 2-3timmar varje gång så att köra hela kroppen två dar i veckan är en baggis egentligen. Men har haft de svårt med tiden & även motivationen men kanske är de så att jag stjälper mej själv mer än hjälper genom denna "pausen" från något som faktiskt gör mej väl. Jag har ju märkt att mitt självförtroende blivit ÄNNU mindre, jag har världens noja över sommarens "bikiniperiod" fy fan va vidrigt vill helst dra på mej en svart stor sopsäck & hoppas ingen ser!
Men jag har också kommit underfund med att jag är en JÄKEL på att dölja den osäkerheten ibland, men den känns desto mer på insidan.
Ja, sedär om DU trodde att DU var ensam med ångest inför sommarens dopp när man ska se så härligt fräsch ut så kan jag lova DIG du är inte ensam - jag finns också! Och väldigt många fler..... tyvärr.
Och om du väger några kilo mer än du önska & tror att allt skulle lösa sej genom att gå ner dom kilona så TADA - se på mej jag är fasiken inte stor men min ÅNGEST inför att bära badkläder är desto större, eller korta shorts (går bra med leggings/strumpbyxor MEN UTAN fy sjutton!
Och där kom jag att tänka på en sista grej.... kanske borde jag unna mej själv någonting? Jag har aldrig varit iväg & blivit sprejad med "brun-utan-sol" men KANSKE vore det en liten kick? Vad säger ni som gör de, är de värt att testa? För det är ju ändå så (enligt mej) att när man har lite färg framförallt på kroppen så ser man fräschare ut än när man är som jag ALLTID är förutom 2-3månader på sommaren MJÖLKVIT... Nu snackar jag inte om att göra detta i regel utan bara testa en gång för att se om de kanske gör iaf lite skillnad.... Jaja, jag får fundera på de & sen se till att boka in tid för tatueringen! Kommer upp en bild inom kort på den.
Nu hämta snutta.
Ciao!
//Mamman som gömmer sej under täcket och bävar inför att kasta kläderna i sommar.....
Kommentarer
Trackback