unpolisheddiamond

I den delen av dej som du inte längre släpper in mej,
I det mörkret du inte låter mej förstå, bara känna smärtan av,
Efter skrattet som på beställning kommer de salta tårarna,
Du är som två, ibland svårt att komma ihåg,
Att vi en gång var som ett, då skenet av ditt nya jag inte är så lätt,
Jag ber dej att ta hjälp, jag säger jag finns här, jag håller din hand,
Säger att du kan vila tryggt här i min famn,
Fast jag i mina tankar hör ett högt alarm,
Jag klarar mej allt kommer bli just bra,
Men du måste ställa dej upp och ta tag i dej själv som en karl,
Kan inte lägga allt på mej, kan inte tro att jag i all oändlighet är beroende av dej,
Nej, min älskade den tiden är förbi, det är inte längre jag,
Jag klarar mej bra, jag är okej,
Men kan inte längre bara sitta snällt och säga ja eller nej.............................