Tack kära läsare för nästan 4½år tillsammans.........
Ja, det var i början av 2007 som jag startade upp denna bloggen, som jag sedan dess har som jag kallar de "stampat av mina dojjor i" dvs delat med mej av tankar, händelser, bilder & väldigt mycket mer.
Och inte trodde jag när jag startade denna bloggen att gensvaret skulle bli så stort & att det för mej skulle bli så givande & vissa gånger nästan terapeutiskt skulle jag vilja säga.
Alla fina kommentarer som muntrat upp mig gång på gång, alla fina tips & råd. Ja, ni läsare har varit härliga de måste jag säga. Samtidigt har de gett mej glädje & lite tröst att veta att andra sett detta som en "liten sporre" till att man kan gå vidare i livet trots att förutsättningarna varit usla/man farit väldigt illa. Och kära läsare - så är det!
Man kan gå vidare & man kan resa sig igen, de lovar jag MEN det är inte lätt utan man måste vara beredd på att kämpa för de. Men de är utan tvekan värt de - ge aldrig någonsin upp!
Lita på dig själv & din magkänsla, följ dina drömmar & kämpa för dina mål - du kan - vi kan & vi SKA!
Det känns mer känslosamt än jag trodde att de skulle göra att nu släcka ner bloggen. Anledningen till varför jag nu gör detta är mitt egna fast ändå inte. Det har kommit till min kännedom att en mycket, mycket sjuk människa som innan befann sej i min närhet (fruktansvärt nog) ja, ni som följt bloggen från början har nog lätt för att gissa er till vad de handlar om för typ av "människa", har bevakat mig häröver & detta fick jag vetskap om genom ett brev som berör förhandling i rätten ang. besöksförbud som denne nu försöker häva helt. Som ni nog förstår är det just nu tungt & jag har väldigt mycket bollar i luften samtidigt som jag försöker kämpa på för allt jag kan både för mej själv & min dotter. Och faktum är detta;
Bloggen har nu blivit en risk, en risk jag inte kan ta. Mycket med tanke på att jag inte bara har ansvar för mej själv utan också för de viktigaste & käraste jag har - Gabriella, min dotter.
Jag kan inte utsätta oss för den risken bloggen numera innebär & det gör att detta blir mitt sista inlägg här.
Och inte bara här utan jag kommer helt ta bort mej själv från internet.
Det gör ont i mej & jag känner mej ledsen för de men jag hoppas att du/ni förstår. Jag kommer dock låta bloggen ligga kvar då det inte innebär någon ökad risk för oss men den kommer aldrig mer att uppdateras. Jag vill tacka för 4½år tillsammans (ja, jag vet ju att flera av er nästan följt mej eller följt mej under hela denna tiden!) Tack för alla kommentarer & tack för ert engagemang för mej, mitt liv & för Gabriella. Tack för alla lyckönskningar & ni som nu har de kämpigt kämpa vidare - det blir bättre. Låt aldrig någon tysta dig, stå på dig & du,du är värdefull - precis så som du är & du behövs precis som du är!
Kämpa på nu tappra medsystrar & alla ni andra lycka till & ha ett härligt liv!
Detta kommer INTE vara de sista ni ser/hör av mig, längre fram "hittar" ni mej igen, genom vad låter jag vara osagt men vi ses - om ni vill & kan!
Så till sist; TACK
//Den oslipade diamanten som de slipas på mer & mer för varje vecka som går...
Och inte trodde jag när jag startade denna bloggen att gensvaret skulle bli så stort & att det för mej skulle bli så givande & vissa gånger nästan terapeutiskt skulle jag vilja säga.
Alla fina kommentarer som muntrat upp mig gång på gång, alla fina tips & råd. Ja, ni läsare har varit härliga de måste jag säga. Samtidigt har de gett mej glädje & lite tröst att veta att andra sett detta som en "liten sporre" till att man kan gå vidare i livet trots att förutsättningarna varit usla/man farit väldigt illa. Och kära läsare - så är det!
Man kan gå vidare & man kan resa sig igen, de lovar jag MEN det är inte lätt utan man måste vara beredd på att kämpa för de. Men de är utan tvekan värt de - ge aldrig någonsin upp!
Lita på dig själv & din magkänsla, följ dina drömmar & kämpa för dina mål - du kan - vi kan & vi SKA!
Det känns mer känslosamt än jag trodde att de skulle göra att nu släcka ner bloggen. Anledningen till varför jag nu gör detta är mitt egna fast ändå inte. Det har kommit till min kännedom att en mycket, mycket sjuk människa som innan befann sej i min närhet (fruktansvärt nog) ja, ni som följt bloggen från början har nog lätt för att gissa er till vad de handlar om för typ av "människa", har bevakat mig häröver & detta fick jag vetskap om genom ett brev som berör förhandling i rätten ang. besöksförbud som denne nu försöker häva helt. Som ni nog förstår är det just nu tungt & jag har väldigt mycket bollar i luften samtidigt som jag försöker kämpa på för allt jag kan både för mej själv & min dotter. Och faktum är detta;
Bloggen har nu blivit en risk, en risk jag inte kan ta. Mycket med tanke på att jag inte bara har ansvar för mej själv utan också för de viktigaste & käraste jag har - Gabriella, min dotter.
Jag kan inte utsätta oss för den risken bloggen numera innebär & det gör att detta blir mitt sista inlägg här.
Och inte bara här utan jag kommer helt ta bort mej själv från internet.
Det gör ont i mej & jag känner mej ledsen för de men jag hoppas att du/ni förstår. Jag kommer dock låta bloggen ligga kvar då det inte innebär någon ökad risk för oss men den kommer aldrig mer att uppdateras. Jag vill tacka för 4½år tillsammans (ja, jag vet ju att flera av er nästan följt mej eller följt mej under hela denna tiden!) Tack för alla kommentarer & tack för ert engagemang för mej, mitt liv & för Gabriella. Tack för alla lyckönskningar & ni som nu har de kämpigt kämpa vidare - det blir bättre. Låt aldrig någon tysta dig, stå på dig & du,du är värdefull - precis så som du är & du behövs precis som du är!
Kämpa på nu tappra medsystrar & alla ni andra lycka till & ha ett härligt liv!
Detta kommer INTE vara de sista ni ser/hör av mig, längre fram "hittar" ni mej igen, genom vad låter jag vara osagt men vi ses - om ni vill & kan!
Så till sist; TACK
//Den oslipade diamanten som de slipas på mer & mer för varje vecka som går...
Tre bilder.....
Först två från förra veckan när Lillan hade på sej de tuffa linnet jag precis hade köpt till henne;
Sötnosen innan dagis med snutte i handen <3
Lillan spexar framför kameran - som vanligt, teaterapa! <3
Å sista bilden, jag & Lillan ikväll när vi kollade på Bolibompa...jag ser svettig ut men de är jag inte utan bara insmord som en hal ål - huden mår inte bra av vätskebristen! Men en mysig stund hade vi allt!
Nu ciao för ikväll!
Sötnosen innan dagis med snutte i handen <3
Lillan spexar framför kameran - som vanligt, teaterapa! <3
Å sista bilden, jag & Lillan ikväll när vi kollade på Bolibompa...jag ser svettig ut men de är jag inte utan bara insmord som en hal ål - huden mår inte bra av vätskebristen! Men en mysig stund hade vi allt!
Nu ciao för ikväll!
Äntligen en läkare....
som lyssnade. Yes, igår blev det en akuttid som som kallar det till vårdcentralen. Höll tummarna för att läkaren jag skulle få träffa skulle vara hyfsad och jag hade tur för det var han & han förstod också vilket helsike detta är, så som det nu är med all värk & vad den gör med mej. Fick där bekräftat att jag är rejält uttorkad nu dessutom & har näringsbrist så förutom mer smärtstillande & remiss iväg skickad till sahlgrenska så måste jag fokusera på att äta & dricka nu. Har ju nästan varit omöjligt med den värken jag haft & inte sällan har maten vänt på vägen p.g.a. smärtan.
Men just nu är de iaf mer smärtlindring som gäller & jag håller tummarna för att jag ska kunna jobba hyfsat bra på fredag trots den värken jag fortfarande känner. Jag MÅSTE jobba på......
Hoppas Sahlgrenska skickar en kallelse FORT.... för som sagt de kör helt slut på mig detta helsiket.
Förutom de så mår Bella prima ballerina & växer sååå fort! Är underbar som vanligt & förstår mycket mer än dom flesta två åringarna gör - helt sanslöst! Jag är stolt över att se hur fint hon utvecklas hela tiden från en dag till en annan. Hur hon visar medkänsla både för mej som mamma & sina vänner/fröknar på dagis. Hur hon är mån om alla runt omkring & samtidigt är så lekfull, så mycket barn man kan bli på de bästa av sätt! Galna upptåg & protester ständigt & jämt precis så som de ska vara - tre års trotsen, den är inte rolig men hör till.
Älskar henne nåt helt otroligt, kämpar på för VÅRAN skull!
Kramar från oss
//Tabletten (Ja, känner mej sån!)
Men just nu är de iaf mer smärtlindring som gäller & jag håller tummarna för att jag ska kunna jobba hyfsat bra på fredag trots den värken jag fortfarande känner. Jag MÅSTE jobba på......
Hoppas Sahlgrenska skickar en kallelse FORT.... för som sagt de kör helt slut på mig detta helsiket.
Förutom de så mår Bella prima ballerina & växer sååå fort! Är underbar som vanligt & förstår mycket mer än dom flesta två åringarna gör - helt sanslöst! Jag är stolt över att se hur fint hon utvecklas hela tiden från en dag till en annan. Hur hon visar medkänsla både för mej som mamma & sina vänner/fröknar på dagis. Hur hon är mån om alla runt omkring & samtidigt är så lekfull, så mycket barn man kan bli på de bästa av sätt! Galna upptåg & protester ständigt & jämt precis så som de ska vara - tre års trotsen, den är inte rolig men hör till.
Älskar henne nåt helt otroligt, kämpar på för VÅRAN skull!
Kramar från oss
//Tabletten (Ja, känner mej sån!)