Älskade Lillstrumpan.......
Jag blev totalt livrädd, rejält tung sten i bröstet. Fortsatte leta endast några få minuter till sen kom mannen in efter att ha tittat ute & berättade att han hört henne i buskarna, nedanför balkongen. Jag rusade ut i pyjamas och hoppa in i buskarna & synen jag fick se där kommer jag aldrig någonsin kunna glömma, min underbara ögonsten Lillstrumpan satt i en mycket konstig ställning & var mycket, mycket skadad. Hennes ena framtass var helt förstörd bruten handled, brutna fingrar som pekade åt alla håll å kanter, helt förlamad från magen och neråt, brutna revben m.m.
Hon försökte skrika & såg helt livrädd ut men hon kunde inte skrika utan de lät mest som ett svagt väsande, p.g.a. av slarv hade min bästa vän/skyddsängel vällt från sjunde våningen.......
Lyfte upp henne så försiktigt jag kunde och la henne mot mitt bröst & vi ilade iväg till bagarmossens djursjukhus när vi hade kommit halvvägs så drog hon ett djupare andetag efter att ha gjort ett försök att resa på sitt lilla söta huvud & sen krampade hon några gånger, kissade ner sej & somnade in 15.00 för att aldrig mer vakna............
Som du nog förstår var jag alldeles förstörd men när jag såg henne sittande i buskarna så visste jag undermedvetet att det var kört, hon gjorde allt för att försöka röra på sej & komma nånstans men de gick inte......
Väl vid djursjukhuset fanns det ingenting att göra medans jag fortfarande höll i min älskling lyssnade veterinären på hjärtat & fastställde att hon var borta....... Lämnade mej ensam med henne en liten stund............
Visste inte vad jag skulle ta vägen, kollade på henne, skrek & grät blev hysterisk....... Kollade på henne i spegeln där hon låg helt lealös i min famn......sen kom veterinären in igen och bäddade in henne i en pläd & vi for hem för att senare återkomma med hur vi ville göra med hennes lilla kropp. Vi var hemma igen runt 16.00 och vi fick ge mej lugnande i flera omgångar......så sen klockan 14.00 igår har jag gråtit som en besatt konstant....känner mej totalt otröstlig.
Vid 21.00 igår kväll så började jag plocka ihop alla hennes saker, mannen snickrade ihop en liten kista som vi på insidan klädde med blått sidentyg, skrev hälsningar på locket m.m. Sen vid 00.30 åkte vi & hämtade henne, mannen min la ner henne i de mjuka sidentyget som låg på en av mina t-shirtar. Jag hoppade över att titta på henne, då jag inte vill minnas henne som kall, stel & oigenkännlig. Så jag väntade utanför sen kom mannen ut med kistan & vi åkte iväg och begravde henne. Min älskade vän blev bara 4½ år & var för mej nåt helt otroligt viktig och allt p.g.a. av slarv! En olycka som lätt hade kunnat hindras om öronen varit på skaft.
Har inte sovit än & vet inte hur jag ska kunna de heller......är mer än förkrossad........sån jävla ångest & obeskrivlig sorg.
Här följer bilderna jag tog för ca. 23timmar sedan på min älskling, de sista bilderna......
Senare idag ska vi åka ut till stället hon är begravd på & sätta upp ett provisoriskt kors, leta upp nån riktigt fin hyfsat stor sten här i närheten av "hemma" som de ska graveras på för att sen sätta upp den å plocka bort korset.
Ska även köpa en hel del blommor å plantera där, lite rosor m.m. Men inatt när vi var därute så grävde vi endast ner kistan, några kort på oss,och en hel del av hennes saker.......sen gjorde jag de sista jag kunde göra för henne täckte henne med jord....... tände två ljus å la dit en bild på henne med lite text.
Så nu är min ögonsten begravd & jag totalt otröstlig, orkar inte med detta hon var så mycket mer än en katt för mej, hon var min bästa vän, stöttepelare, sötnos.......en så stor del av mitt hjärta.
Ska ta handduken hon låg å vila på i förrgår när jag duschade å krama på den en stund.
Älskade, lilla underbara Strump saknar dej nåt så otroligt.........
//Din tvåbenta mamma
Gumman, lider nå helt sjukt mycket med dig. Ring om du vill prata. Puss och kram Therese
Stackars katt. Vet du inte att om man har katt och balkong som ligger högre än 5 meter från marken så måste man ha balkongen innätad enlig lag. Om du hade gjord detta så hade inte olyckan hänt.
Stackare! :(
Hej Malin,
jag är ledsen över vad som hänt.
Jag känner som om det var mitt fel.
För jag hade hängt ut mitt basfodral på torkning.
Jag vet att ett förlåt kanske inte är mycket till hjälp.
Och att det kanske inte betyder så mycket.
Men jag ber dig att va inte så jätte sur på Ida.
Ida glömde stänga dörren, men det var pga mig fönstret var öppnat.
Mvh Victor
Hej! Beglagar så hemskt mycket. Jag är ingen djurvän, men jag har full respekt för djurägares kärlek till sina ögonstenar.
Dock förstår jag inte en grej!
Har man inte en lapp på balkongdörren om man har katt och inte vill att dörren ska "glömmas" öppen? Det har i alla fall jag sett i andra katthem.
Och man kan ju inte riktigt beskylla någon annan för att ha "glömt" en sådan sak som att stänga fönstret. Jag som tex inte har katt hade aldrig komma ihåg att stänga fönster/dörr oavett om jag blivit tillsagd...
Det var din katt med andra ord ditt ansvar att se till att hon var säker. Håller med föregående talare du borde haft en lapp på fönstret så att dom andra i familjen påminns om att stänga.
Skulle tippa på att den som glömde stänga har ångest över det som skedde, något som inte borde ha hänt om du tagit ditt ansvar.
Hej!
Grät en skvätt här, för jag vet hur du har det.. Lider med dig, min katt hann bli 15 år innan vi fick ta bort henne, pga en cancersvulst i örat. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv! ;(
Mycket har jag gått igenom, men det.. usch!
Tänkte på henne varje dag och har henne begravd utanför vår lekstuga, och hon kan blicka ut mot sjön.. Det var en av hennes favoritplatser.
Och hon har en sten graverad som det står Smirran på. Du reser dig igen, men det kan ta tid.
Ta hand om dig!
/C
Jag lider med dig! Skit i de andra taskiga kommentarerna! Kunde ha hänt mig med, vi bodde på femte våningen med stor balkong har aldrig hört nåt om nån "lag" på att ha in-nätat...
Det är en tragisk olycka, jobbig för alla inblandade. Förstår att du sörjer, du har mitt fulla stöd!
Förresten, grattis till bröllopet. Superfin klänning!
Kram Anna som är inne och läser då och då
Jag är så ledsen för din skull...
tiden läker alla sår heter det så snällt..
Förstår dig så väl,förlorade min älskade katt Rutan,hon blev tyvärr påkört av en bil och blev så skadat att hon va tvungen att avlivas..
mvh Jenny som diggade dina skor...