Att bli påmind.....

ja, nu har jag fått en kommentar i bloggen som är ja jag vet inte vad jag ska säga.
De står iaf att jag borde haft en lapp som påminnelse till alla i familjen att stänga, behövs de om man hela tiden muntligt framför detta? För det gjorde både jag & barnens pappa.
Men vill alltid hitta en syndabock men inte jag, de är inte lönt. Detta var en förjävla tragisk olycka som för mej råkar innebära en smärre katastrof MEN jag anklagar INGEN för det som hänt, de ger mej ingenting & de ger mej absolut inte min älskade Lillstrumpan tillbaka. Så jag hoppas verkligen att alla i familjen förstår detta faktum att jag pekar inte fingret på nån överhuvudtaget, men de plockar inte bort min stora sorg & saknad, tyvärr.
Jag älskar alla i "familjen" fortfarande lika mycket som innan & ingenting runt de har ändrat sej alls, vill poängtera det lite extra så ingen känner skuld eller ångest. Älskar dig Ida, å även dej Linnea du å Strumpan var ju bästisar ju!
Alla är vi ledsna för det som hänt, jag kan bara tala för mej själv å mitt mående just nu å jag vet inte riktigt just nu hur jag ska orka vidare........är helt sabbad.......så jävla mycket tårar, sorg & saknad å ångest.......

Puss & Kram
//Plastmorsan Malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback