unpolisheddiamond

ja herrejesus, kom hem för en liten stund sedan lilltösen e så trött så hon ser nästintill medvetslös ut! La henne därför efter ett bad i spjälsängen å jag har nog fått springa 7-8ggr å stoppat in nappen igen, bäddat om, klappat på men än så länge har jag kunnat låta bli att lyfta upp henne men de är SVÅRT! De ligger väl bara som en kod i kroppen att skriker hon = bär man. Men de är som tjejerna på "späd" säger de kan jag ju inte alltid göra JÄMT & hon måste ju lära sej att kunna somna själv när hon är trött & kunna vakna utan att gallskrika JÄMT. De är ju mycket en vanesak men de är jättesvårt att låta bli när hon gråter vill jag ju trösta & bästa sättet är ju att krama, hålla om & låta henne somna hos mig som nästintill ALLTID men men peppar peppar ta i trä nu har de varit tyst snart 10min....... Ja, anledningen till varför jag kände motivation igen till att lägga ner tid på detta är p.g.a. " späd " som jag var iväg på idag. Numera är måndagar & torsdagar lätt de bästa dagarna i veckan. Men iaf tillbaka till saken där sov hon själv i en av spjälsängarna i drygt 6 TIMMAR!!!!! Vad fasiken hände? Kanske kommer de bli lite lättare framöver, maybe.... Jag trodde ju nåt var fel men bvc sköterskan & dom andra sa att hon bara mår bra & att jag bara skulle koppla av, lättare sagt än gjort! Nu var hon ju väldigt väldigt trött då men DE GICK! Å jag fick tid att sitta med dom andra mammorna å snacka, skratta, äta & gråta en skvätt också så blir de ju ganska ofta numera. Man tänker så mycket kring allt & är man ensam har man MYCKET att stå i de är liksom aldrig lugnt de finns alltid tusen saker att göra, fixa & dona med. De är underbart, kul & de mest givande som finns tänk att ett litet leende kan göra att man orkar så ofantligt mycket! Men trots de är de också svårt, hårt & ibland känns allt väldigt hopplöst och ibland på nätterna blir allt för mycket men de blir de bara en kort stund för sedan får man ju de där leendet eller blicken som säger så mycket mer än alla ord som finns & plötsligt trots att man inte sovit, ätit eller tagit hand om sej själv på evigheter så orkar man ändå kämpa vidare för man älskar ju henne så mycket & man vill så väl.

Ja, nu fick jag rusa in igen de är väl 8 eller 9 gången men otroligt nog jag fixa ännu en gång att inte lyfta upp henne, pust.
Hon hade tappat nappen & lämnat lite bebiskräk i sängen, lillan då.....
Men nu är de tyst igen....hoppas detta leder till nåt bra & inte bara känns svårt.....
Känner mej lite sliten...... var hos läkarn igår & herregud säger jag bara...... hon fatta NADA.....

Ne, nu är de många dar tills de är dags för "späd" igen känns tråkigt. Längtar SÅÅÅ mycket efter måndag! :)
Puss & Kram
//Mamma Malin & den lilla " krabban "


Lillan påklädd innan "späd" i måndags......

Lillan i sin säng, bild tagen för 30min sedan ungefär :)

Lillan i spjälsängen.....