unpolisheddiamond

Herregud va tröttsamt det är, jag försöker ha full förståelse men de är svårt förhoppningsvis får jag nycklarna i slutet av veckan då även lgh FÖRHOPPNINGSVIS ska besiktigas & kontrakt skrivas. Allting tar en väldig tid då han inte hunnit städa klart än. Själv börjar jag bli frustrerad för de kommer ta sådan tid ändå sen att få så pass ordning så att man kan bo där + min älskade lilla Nella kan inte åka med ner imorgon som planerat p.g.a. detta & sen är de drygt också såklart.
Vill bara börja få iaf lite ordning, ha ner min Nella slängbella som jag saknar löjligt mycket självklart saknar jag Chess också så in i bänken men han har de bättre hos ex maken nu när min rygg bara krånglar ändå......
Usch känner mej helt slutkörd av allting kan inte planera nånting just nu måste vänta med att skriva in mej på kurser också tills jag börjat flytta in kan inte studera järnet och samtidigt inte veta när jag får lgh å sen flytta mitt i allt när de redan är så mycket ändå med graviditeten, alla känslor & all oro.
Behöver verkligen dom jävla nycklarna så att jag sen kan börja plugga å fokusera på nåt annat än all skit som händer och självklart fortsätta fokusera på de älskade lilla barnet i magen.

Kunde bara somna om en liten stund i morse vilket var löjligt tröttsamt, känns inte så kul att gå upp nu när allt känns så tungt & hopplöst. Sen skulle man behöva lite energi nu också för att hålla humöret & gnistan uppe å inte gå ner sej helt & hållet. Så lgh är de viktigaste nu GE MEJ MIN LGH! Har förresten drömt så extremt mycket mardrömmar när jag väl sov inatt om nånsin så hade jag då behövt " partners " stöd men inte finns de tillgängligt vilket gjorde att allt kändes extremt hopplöst. Drömmer hela tiden att jag inte klarar av förlossningen att nåt går snett och p.g.a. mig klarar sej inte barnet.
De är fruktansvärt vaknar kallsvettig & med världens panikångest och ibland gråter jag timme efter timme och försöker tillslut komma på hur jag ska kunna få nåt stöd men inser sen att jag har inget stöd utan är verkligen helt jävla ensam i detta & då blir panikångesten ännu större & allt känns ännu mera hopplöst å skrämmande så de är en ond cirkel....

Nu är de vecka 18, imorgon är de ultraljud. Kommer nog kännas fantastiskt att se den lille men jag känner mej väldigt nervös också inför hela situationen....ingenting är som planerat, ingenting är så som de ändå " skulle " vara. Ingenting blev som de va sagt & tänk alla gånger man ändå pratat om detta med att skaffa barn & hur underbart de skulle bli och att de skulle jag ju aldrig bli ensam i..... så ser jag mej omkring nu & inser att ingenting blev som de va sagt & jag e fasiken helt ensam..... jag klarar de säkert bra ensam men de är allt annat än en drömsituation, allt annat än man vill.
Har dessutom inte råd att skaffa nån okej kamera har jag nu förstått så jag kan tyvärr inte föreviga detta med bebisen i magen på nåt sätt, minst sagt trist speciellt med tanke på att jag köpt finare böcker, pärmar att sätta in bilder & skriva till redan hela graviditeten. Usch, ne dagen idag känns bara blaha & är en besvikelse som de mesta förutom knodden just nu..... man känner aldrig någon så enkelt är de bara & att lita på nån kan innebära så vidriga konsekvenser så att de inte är värt att lägga sin tillit till någon längre, idiotiskt att chansa! Lillen är stark idag också det är iaf väldigt bra :)

Ehh, nu ska jag försöka äta litegrann så att iaf den lille brottaren får i sej vad han behöver....
Puss & Kram
//Känslomässigt utbränd blivande mamma..........