unpolisheddiamond

totalt slutkörd..... kan inte sova, försöker äta men det går inget vidare lillen får nog i sej allt vad han behöver men med mej är det värre, kräks & ligger sen halvt apatisk en timma i soffan, har aldrig rasat såhär fort i hela mitt liv, får se kan mycket väl bli sjukan & dropp om de fortsätter såhär. Igår hade jag trots allt besök av två vänner så jag slapp vara själv, de var liksom inte läge på nåt sätt att sitta ensam nu när allt är som det är behöver mer än allt stöd i världen...

Bebisen sparkar på för fulla muggar i magen, jag älskar verkligen den lille men i skrivande stund är jag alldeles för nergången för att kunna se nåt ljus i tunneln. Var riktigt jävla illa igår & natten som nu varit har inte underlättat direkt snarare gjort mej ännu mera slutkörd både fysiskt & psykiskt och dagen som nu kommer vill jag inte ens tänka på nu är det bara att ta timma för timma.....minut för minut......situationen är så jävla tragisk.....och jag så jävla trasig.
Finns bara en sak att kämpa på för & de är bebisen, de är de enda väsentliga just nu.... de enda som får en att orka resa sig upp....den lille krabaten, vecka 19 imorgon...... åt helvete med allt annat, ne usch ångesten är så extrem just nu så de enda att göra är att försöka krypa ihop till en boll i soffan se på tv, hjälper inte de får jag begrava mej en timma eller två i duschen.....måste kunna få en timmas sömn till eller två, få i mej och kunna BEHÅLLA iaf lite mat....... ne denna dagen kan minst sagt sluta precis hur som helst, jag orkar helt enkelt inte mer men måste för bebisens skull........
Morgonens skick: Söndergråten, uttorkad, utmattad & fortfarande i chock över hur situationen ser ut.........

// Hon som sprungit in i väggen & gått i tusen bitar.........