unpolisheddiamond

Enkelt svar: Ingen.....

Ja, jag trodde verkligen att flytten till Sthlm skulle innebära ett nytt liv, en ny chans men tjing fick jag för att jag valde att lägga min tillit till någon igen. Aldrig mer säger jag bara de går inte att lita på nån & så simpelt är de faktiskt.
För ett år sedan var jag upp över öronen förälskad & superlycklig med någon jag litade på extremt trots att jag var livrädd för att lita på någon så pass blint igen, men jag var så övertygad om att denna gången skulle de bli annorlunda & han skulle ju aldrig svika mej han verkade ju älska mej mer än ALLT...... Å allt gick fort de visste jag då & de vet jag likaväl nu men jag valde aldrig fel ändå för då var jag lycklig & mådde bra och kunde inte förutse vad som komma skulle på något sätt & med vad jag visste då så gjorde jag helt rätt jag följde hjärtat & lät mej själv bli lycklig jag hade inte valt annorlunda idag no way, de var den bästa tiden jag haft & trots konsekvenserna som nu är extrema så har jag lärt mej en hel del på de & jag levde ändå med en man jag älskade & litade på villkorslöst och som jag alltid, TROTS ALLT kommer ha en plats i hjärtat för om dock inte den platsen han innan hade & inget kan ändra på att han är pappa till lilla bebisen i magen sen hur delaktig han väljer att vara de kommer märkas inom snar framtid.
Lilla bebisen är nu i vecka 16 & redan en mycket älskad liten varelse, oj va förälskad jag är! :D
Hur de kommer gå för oss & hur min framtid ser ut just nu är dock väldigt oklar de enda jag kan göra just nu är att försöka äta, vila, sova & sen trots allt försöka må så bra (lite dåligt) som det är möjligt för bådas skull. Letar lgh & hoppas jag snart får en då det iaf skulle ge lite trygghet just nu, sen börja plugga igen, ta upp musiken & fotandet & ta hand om bebisen på bästa tänkbara vis. Ja, situationen är ingen dröm direkt men detta var inte mitt val detta var inget jag trodde eller på något sätt kunde förutspå, å sen kan jag försöka vara hur vuxen & pedagogisk som helst just nu men visst detta är ett svek, ett otroligt stort svek & jag är så grymt orolig för hur jag ska klara detta & jag sörjer extremt men det som inte tar dö på en härdar & när jag kommer ut på andra sidan av allt detta så kommer jag säkerligen vara hård som sten.
Ja, om en stund ska jag träffa en väninna som har en liten pojk & hon har klarat de galant själv förhoppningsvis kan jag få lite inspiration av detta & lite mer styrka för de behövs just nu att lita på män igen känns dock mer än helt omöjligt!

Köpte lite mer bebiskläder igår......kunde inte låta bli......

Puss & Kram
//Trasig men kall som stål......