AnnaPanna....
"AnnanMamma" de handlar inte om att inte ta emot hjälp min mamma får gärna hjälpa till med Lillan å de vet hon! MEN att skicka iväg en bebis på 4månader 25mil bort över en eller flera nätter ifrån sin MAMMA den enda människan hon verkligen känner de är HELT fel å de gör man inte med en bebis så simpelt är de om du gjort så med dina barn så beklagar jag de för de kan du fråga vem som helst de är INTE sunt....en bebis på 4månader herregud de säger väl sej självt! Sen har Lillan bara träffat min mamma några ggr å såhär små barn minns inte längre än 1-2veckor tillbaks i tiden så de blir för Lillan en "ny människa" vilket gör de hela ännu mer fel.
Moder jord de vore superbra, vi kan ju höras över tele angående de.....då ska jag ut å röja haha....men slutar dricka vid ett så jag kommer hem hyfsat nykter å sådär för Lillans skull SÅKLART.
Puss & Kram på er nästan alla....
//Mamma Malin & Den lilla ljuvliga krabban.....
Jag har inte "skickat iväg" mina barn någonstans vid fyra månaders ålder, men jag har heller aldrig varit i en situation som har krävt några drastiska åtgärder.
Barn är snarare tåliga än ömtåliga, och att bli älskad av sin mormor under ett par dagar räknas nog sällan som ett svårt trauma.
Du har rätt i att hennes minne är väldigt begränsat, det går att fundera mer på vad det innebär i sammanhanget.
Jag skulle inte ens fundera vad experter och allt säger. Känns det inte rätt så gör det inte bara.. punkt slut. :) Förstår AnnanMamman och tanken att vilja väl, men har man inte behövt stå i det valet så är det ändå svårt se det framför sig att vara slutkörd OCH dessutom mot sin vilja då behöva lämna ifrån sig just det som är ljuset i ens vardag. Då skulle jag nog hellre se någon som kom gjorde allt det praktiska istället så ljuset fick vara kvar i ens liv istället. Kämpa på! Det blir ljusare!