Mina kära läsare....
Ni ger mej en klapp på ryggen till å från å de värmer nåt enormt! Tack framförallt "AnnaPanna" för din senaste kommentar den värmde å ja, jag försöker verkligen att vara en optimist men som du också säkert vet är de enormt tungt att vara de ibland å ibland måste man nog bara låta sej själv vara "lite nere" för att sen hoppa upp som tuppen igen eller kanske superkvinnan ur lådan!
Å tomte73 jag e nöjd med svaret men har INTE EN ANING om vem du är men de kanske e bäst också haha....
Morsan: Ja, hon e sötare än sötast å jag stoltare än stoltast!
Är ärlig här på min blogg å hade helst av allt kunnat skriva ärligt ALLT E SUPERBRA men så är inte fallet..... Just nu sitter jag med en ångest, ett extremt hårt tryck över bröstet som jag inte haft på länge.... för mycket tankar som snurrar runt i huvet å fysiskt ur skick p.g.a. febern :( OCH ingen "späd" imorgon vilket gör mej väldigt ledsen de är liksom veckans guldkorn då man kan få avlasta sej lite med tankar å känslor vilket jag är i desperat behov av för att kunna vara den bästa tänkbara "mamma Malin"...... Får se kanske kallar in familjeterapeuten lite extra imorgon om han kan vill säga....de vore nog bra.
Haft en del mardrömmar de sista som skrämt livet ur mej....försöker stöta undan dom men de är inte alltid de lättaste å en del saker från "mitt förflutna" börjar hinna ikapp mej trots att jag springer ifrån de så snabbt som jag bara kan å ibland lite snabbare än då....... Men men....de är bara att fortsätta "springa".... Ska ta tag i skrivandet på min bok nästa gång Gabriellas pappa kommer ner.... ska verkligen försöka att sätta mej en stund då de blir tufft men jag tror de är nödvändigt för mitt inre. Ibland är bara allt så övermäktigt (där vill jag bara förtydliga allting de är VÄRT DE självklart) Så extremt tungt, så extremt ensamt, så extremt sorgligt på sina vis, å rädslan så bitande å tärande på ens inre, all förändring som framöver kommer ske försöker jag se positivt på men de är såååå svårt att inte halka ner i "svarta hålet" de värsta just nu är att allting känns övermäktigt.....å jag känner mej plötsligt väldigt liten, ja du läste rätt stora, starka, hårda, kalla Malin kan också bli "liten" ibland....Man e ju inte mer än människa när allt kommer omkring.... :(
Rädslan har för första gången sen Gabriella kom gripit tag i mej extremt......gett mej en extrem ångest hela kvällen, å jag försöker sparka bort känslorna, rädslan men de går inge vidare just nu..... Jag borde verkligen lagt mej för 1-2timmar sedan men ångsten har brett ut sej så bra att jag mår illa & kan allt annat än sova....
Om några få timmar vaknar Lillan glad förhoppningsvis, hungrig å pigg å då är de dags att vara supermamman som klarar allt igen.... Jag vet att jag klarar de, för hennes skull börjar jag fasiken tro att jag klarar allt å då snackar vi inte hybris utan modersinstinkt! Hon e mitt allt, min morgon, min dag, min kväll, min natt, mitt hjärta, min kärlek, min glädje, min drivkraft, min ork.... Hon är helt enkelt anledningen till att jag står på benen fortfarande trots allt som hänt...trots ALLT mina ögon sett......allt jag HÖRT.....allt jag KÄNT....allt jag UPPLEVT.... Hon är en helt fantastisk liten flicka, en helt underbar ögonsten.....Hon e utan tvekan de bästa som hänt mej å jag skulle inte byta henne/livet med henne mot någonting.....allt annat betyder ingenting i jämförelse......Hon e allt.
Om några timmar börjar " Vakna med the voice " varje helgmorgon saknar jag de..... de ger lite glädje tidigt på morgonen dom e ju galna hahaha......å får iaf mej att till å från stortjuta av skratt! Då sitter jag å Lillan redo efter hennes frukost å 06.30 drar spektaklet igång " WAKE UP WAKE UP WAKE UP WAKE UP THE VOICE OF HIPHOP AND RNB " å de är inte så att jag är frälst i hiphop å rnb utan jag e frälst i personerna Paul, Jacob å Josefine.... :)
Ne, nu ska jag sticka klart min mössa hahhaa.....
Sov gott ni som kan.... Förresten igår tillverkade jag massa bebismat kokade morötter, palsternackor, potatis å sen var de bara att mosa som en GAM å efter de fylla iskuberna med bebiskäk :) Nyttigare å godare än burkmat.
Puss & Kram
//Trötta Mamma Malin & Den sovande lilla prinsessan.....
Å tomte73 jag e nöjd med svaret men har INTE EN ANING om vem du är men de kanske e bäst också haha....
Morsan: Ja, hon e sötare än sötast å jag stoltare än stoltast!
Är ärlig här på min blogg å hade helst av allt kunnat skriva ärligt ALLT E SUPERBRA men så är inte fallet..... Just nu sitter jag med en ångest, ett extremt hårt tryck över bröstet som jag inte haft på länge.... för mycket tankar som snurrar runt i huvet å fysiskt ur skick p.g.a. febern :( OCH ingen "späd" imorgon vilket gör mej väldigt ledsen de är liksom veckans guldkorn då man kan få avlasta sej lite med tankar å känslor vilket jag är i desperat behov av för att kunna vara den bästa tänkbara "mamma Malin"...... Får se kanske kallar in familjeterapeuten lite extra imorgon om han kan vill säga....de vore nog bra.
Haft en del mardrömmar de sista som skrämt livet ur mej....försöker stöta undan dom men de är inte alltid de lättaste å en del saker från "mitt förflutna" börjar hinna ikapp mej trots att jag springer ifrån de så snabbt som jag bara kan å ibland lite snabbare än då....... Men men....de är bara att fortsätta "springa".... Ska ta tag i skrivandet på min bok nästa gång Gabriellas pappa kommer ner.... ska verkligen försöka att sätta mej en stund då de blir tufft men jag tror de är nödvändigt för mitt inre. Ibland är bara allt så övermäktigt (där vill jag bara förtydliga allting de är VÄRT DE självklart) Så extremt tungt, så extremt ensamt, så extremt sorgligt på sina vis, å rädslan så bitande å tärande på ens inre, all förändring som framöver kommer ske försöker jag se positivt på men de är såååå svårt att inte halka ner i "svarta hålet" de värsta just nu är att allting känns övermäktigt.....å jag känner mej plötsligt väldigt liten, ja du läste rätt stora, starka, hårda, kalla Malin kan också bli "liten" ibland....Man e ju inte mer än människa när allt kommer omkring.... :(
Rädslan har för första gången sen Gabriella kom gripit tag i mej extremt......gett mej en extrem ångest hela kvällen, å jag försöker sparka bort känslorna, rädslan men de går inge vidare just nu..... Jag borde verkligen lagt mej för 1-2timmar sedan men ångsten har brett ut sej så bra att jag mår illa & kan allt annat än sova....
Om några få timmar vaknar Lillan glad förhoppningsvis, hungrig å pigg å då är de dags att vara supermamman som klarar allt igen.... Jag vet att jag klarar de, för hennes skull börjar jag fasiken tro att jag klarar allt å då snackar vi inte hybris utan modersinstinkt! Hon e mitt allt, min morgon, min dag, min kväll, min natt, mitt hjärta, min kärlek, min glädje, min drivkraft, min ork.... Hon är helt enkelt anledningen till att jag står på benen fortfarande trots allt som hänt...trots ALLT mina ögon sett......allt jag HÖRT.....allt jag KÄNT....allt jag UPPLEVT.... Hon är en helt fantastisk liten flicka, en helt underbar ögonsten.....Hon e utan tvekan de bästa som hänt mej å jag skulle inte byta henne/livet med henne mot någonting.....allt annat betyder ingenting i jämförelse......Hon e allt.
Om några timmar börjar " Vakna med the voice " varje helgmorgon saknar jag de..... de ger lite glädje tidigt på morgonen dom e ju galna hahaha......å får iaf mej att till å från stortjuta av skratt! Då sitter jag å Lillan redo efter hennes frukost å 06.30 drar spektaklet igång " WAKE UP WAKE UP WAKE UP WAKE UP THE VOICE OF HIPHOP AND RNB " å de är inte så att jag är frälst i hiphop å rnb utan jag e frälst i personerna Paul, Jacob å Josefine.... :)
Ne, nu ska jag sticka klart min mössa hahhaa.....
Sov gott ni som kan.... Förresten igår tillverkade jag massa bebismat kokade morötter, palsternackor, potatis å sen var de bara att mosa som en GAM å efter de fylla iskuberna med bebiskäk :) Nyttigare å godare än burkmat.
Puss & Kram
//Trötta Mamma Malin & Den sovande lilla prinsessan.....
Kommentarer
Trackback