unpolisheddiamond

stora steg. Jag hinner inte med vare sej planeringsmässigt eller känslomässigt. Jävla kaos! :(
Måste planera dagarna runt omkring när fanskapet kommer ut, känner mej så jävla lost i allting...
Måste planera inför om jag skulle bli jättedålig några dagar så de blir bra för Lillan iaf....å så att jag själv INTE är ensam nånting. Att jag hela tiden har någon nära mej att prata med & finna stöd hos. Har INGEN ANING om hur jag kommer reagera.... vet bara att jag kommer ju inte må bra sen hur illa de blir de får vi se... har ingen aning!

Kan inte fatta att han så snart kommer ut, de är helt sjukt... hur kan dom släppa ut en sådan jävel när han vägrat all form av rehabilitering + pratat om mej?! Fattar dom inte att han är en tickande bomb att släppa ut!?!
Har mått sämre sista veckan på kvällarna.... mäktar inte riktigt med när Lillan väl somnat då faller jag ner i soffan å panikångesten tickar på......en minut känns de okej å i nästa vet jag inte vart jag ska ta vägen! De e hemskt!
Så mycket ångest.... Jag vet iaf några saker jag börjar med rätt och det är att jag om en vecka börjar träna igen kommer inte kunna träna 5-6dgr i veckan men 3dgr i veckan iaf tills hon börjar dagis sen blir de desto fler ggr & då kommer jag även lägga till MMA träningen. Så styrketräning fram till augusti & sen jäklar blir de styrka + fighting de känns iaf jäkligt bra! :)
Vill känna som jag gjorde innan när jag var som i bäst form istället för att känna mej rädd & hindrad å osäker så kände jag mest hela tiden - " Akta dej för mej din jävel, annars kommer du få ångra dej "
Kände mej inte rädd på samma sätt utan mer REDO....redo för om de skulle hända nåt & då hade jag vunnit de var min psykiska övertygelse och de hade nog också gjort att jag kommit undan om de väl hade hänt nåt. Jag måste få tillbaka den känslan " jag flyttar inte på mej, du ska akta dej för mej "
Men de kommer jag inte hinna få tillbaka på knappt 1½månad! Inte en chans de tog 6månader att få förra gången lite drygt t.o.m.
Tusen tankar far runt & anledningen till varför de inte kommit upp några nya bilder på Lillan den sista tiden är att jag helt enkelt inte KUNNAT fota henne för varje gång jag tagit tag i kameran har jag börjat gråta floder & varit tvungen att lägga undan den... har inte heller sista två veckorna kunnat skriva i "hennes dagbok" som jag skriver till henne.... de har blivit för skrämmande & kusligt känslomässigt... alla tankar....
" Tänk om...... detta är ett av dom sista fotona jag kommer ta på henne..... detta blir bland de sista jag skriver till henne.....jag sitter här om ett halvår med bara bilder & hennes dagbok i min hand.... det händer henne nåt..... jag missar nån varningssignal & de gör att nån av oss blir riktigt skadade eller ännu värre...... TÄNK OM jag inte klarar detta..... "

De är skrämmande just nu....de kommer vara lika skrämmande i morgon för att inte tala om när de blir den 2Juni......

Jag älskar dig min lilla dotter..... men mamma e så orolig nu.... jag gör allt jag kan för dej & lite till och jag hoppas de kommer räcka för att vi ska vara säkra & trygga....må bra & ha de bra...... Du e mitt ALLT!

//Den mycket oroliga mamman.......