Hur gör jag egentligen?!

Jag vet inte.....å jag förstår inte hur jag "knyter ihop säcken" som jag nu lyckas göra TROTS allt....
Men jag gör de, jag går ibland i tusen bitar på kvällen men sen ser jag till att pussla ihop mej själv för att på natten/dagen efter vara en bra mamma till Gabriella, utgå efter vad hon behöver, tycker är roligt & vad som är viktigt & inte. Igår kväll bröts mina vingar sönder igen (jag som lagt ner sååå mycket tid på att laga dom jäklarna) å dom låg som en hög på golvet söndertrasade ändå så "flög" jag upp på morgonen när Lillan behövde mej. Mina vingar blev som hela igen av att höra hennes "god morgon-ljud". Se bilden framför dej om du kan; två trasiga vingar så sönderbrända dom kan bli, som av hennes lilla röst blir vackra, starka & hela igen på 2sekunder. Det borde inte vara möjligt, de borde inte gå. Men hon ser till att jag med jämna mellanrum & alltid för hennes skull lyckas flyga hon "helar" dom på 2sekunder med endast några små ljud.

Omöjligt? Ja, de borde vara det. Men hon gör det möjligt. Min älskade dotter har faktiskt räddat mej & lärt mej att se glädjen, godheten, lyckan med jämna mellanrum å då glittrar det så glasklart att de inte finns ord som kan beskriva det. Hon är det bästa som någonsin hänt mej & för henne kommer jag alltid finnas & göra just mitt yttersta i ALLA lägen. Mitt bästa & sen lite till.

Varenda gång mina "vingar" blir smutsiga eller trasas sönder så räddar hon dom, hon ger mej livet åter.
Hon ger mej en " andra chans " till lycka, glädje, kärlek & till livet i alla dess meningar.
Tack min älskade, underbara dotter för att du finns. Om det finns någon "övre makt" så TACK, ett innerligt tack är det enda jag kan säga för de finns inte ord för min tacksamhet.

Nu ska jag snart ner till gymmet! Rygg & bicar idag å mage såklart UNDERBART ses snart Peter! :)
Puss & Kram
//Mamma Malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback