Jag står vid ett vägskäl.....
Ja, du gör det också varje dag. Det gör vi alla. Även dom minsta valen som kan te sej minimala är en del av en helhet en helhet som vi skapar timma efter timma i våra liv. Vad som är rätt, vad som är fel kan bara du & jag kanske få veta eller snarare i känslan känna den dagen vi är gamla & ser tillbaka och summerar det som blev vårt liv.
Ska jag ställa väckarklockan på 07.15 eller 07.30 även det är ett val & för den som funderar på de innan den ställer klockan så har det ju ett värde annars hade man ju inte ens funderat, eller hur?
Vi gör många val dagligen både stora & små och vi hoppas så innerligt att vi gör rätt (iaf dom flesta av oss) men sanningen är den, enligt mej VI VET INGENTING vi kan omöjligt veta om dagens val gör morgondagen bättre än den annars skulle blivit. Vi kan bara hoppas, tro & följa vår vilja & känsla för vad som känns rätt, som för oss själva är det rätta i stunden och där är det ju helt inviduellt för alla är vi olika, hur klyschigt de än må låta.
Jag tror på godhet, jag tror på instinkt/magkänsla ja det är nog det enda vi kan använda som kompass i våran jakt efter lycka, kärlek & värme. För vem söker inte efter värme & kärlek?
Lycka ja det är svårare att definiera för vad är lycka? Jag tror lycka är lika inviduellt för varje individ som individen själv är i sitt "jag". För somliga är lycka en riktigt snabb sportbil, för andra en tröstande famn att slumra in på, Ett varmt leende & bemötande av någon man älskar, att få en anställning som man så länge hoppats på ja det finns många fler ex. Men jag tror inte lycka kommer med stora fanfarer jag tror lycka är något som vi människor blivit väldigt dåliga på (ja, jag är också människa) att "snappa upp" dom där små ögonblicken, det där skrattet som kommer direkt från hjärtat, det där lugnet efter stormen, den där handen som smeker så ömt där man har ont, den där blicken över en kopp kaffe som gör en starkare - hjälper en att samla kraft inför kommande prövningar. Jag tror att vi blivit dåliga på att se/känna dom där små lyckorusen som vi tilldelas lite då & då och jag tror att dom är så avgörande för hur vi mår, hur mycket vi orkar, jag tror att det är den riktiga lyckan - den sanna lyckan.
Och jag tror inte vi kan känna riktig lycka innan vi börjar öppna våra hjärtan, våran famn, släppa fram vårat innersta "jag" & se, beakta & begrunda dom där "små" vardagssakerna/händelserna jag tror att först när vi lägger märke till dom DÅ är vi på väg mot lyckan den stora lyckan, inte den där då vi hoppar på rosa moln & livet är som en amerikansk kärleksfilm vi har blivit "matade" med att det är den sanna, riktiga & ibland enda lyckan men jag tror det är fel. När vi kan se/ta in dom sekundrarna/minutrarna kanske ibland t.o.m. timmarna då kroppen är varm, det innersta är lugnt & leendet äkta och sant ja när vi kan ta in det & se det och framförallt låta oss själva känna det - då är vi på väg..... på väg mot den sanna, riktiga lyckan. Att känna lycka även i en hopplös situation då allt rämnar & välter det är inte omöjligt det vet jag faktiskt... så är det iaf för mej jag kan skrika, förbanna så blodkärlen i ögonen spricker/blir blodröda (ja det har hänt på riktigt) men ändå för någon minut mitt i allt kaos stanna upp & känna det som för mej är lycka, är inte det fantastiskt? Jag tycker det.
Jag ska bjuda på ett exempel från idag;
Trött, väldigt sliten, ledsen & i ett inre uppror var jag när jag satt på köksgolvet med Gabriella runt mej som krama på mej & visade att hon hade lärt sej att hoppa. Stolt hoppade hon runt & var väldigt noggrann med att jag skulle titta HELA TIDEN för nu hoppade tösen jämfota jajamensan en ny upptäckt för henne. Jag tittade på henne & hon applåderade åt sej själv & jag applåderade åt hennes "hopperi" & sen när jag skulle resa mej upp så sprang hon fram snabbt & jag tittar ner på henne och hör henne säga - Mamma.....
Och sen sträcker hon sina små armar efter mig, min lilla tös. Och jag lyfter upp henne & hon klättrar mer eller mindre upp på mej medans jag lyfter henne för att sen kasta armarna om mig & krama mej rejält, nu snackar vi en kram där hon med sin lilla kropp tog i riktigt ordentligt & sen stod vi så en stund....hon släppte inte utan fortsatte att hålla om mig hårt & jag kunde känna värmen från henne, hur gott hon luktade, hur mjuk & go hon är, så vacker hon är på alla sätt & vis. Sen krama hon åt lite hårdare innan jag släppte ner henne på golvet igen & hon fortsatte rusa runt med ett brett leende på läpparna & med ögon som tindra mer än himmelens alla stjärnor. Den känslan, den värmen, den synen = Ett ögonblick av lycka, då allt annat runt omkring stannade till försvann bort, det som värker konstant nu i min kropp och i min själ stannade upp - fick syrebrist och istället gavs syre & kraft till viljan, kämparglöden & tron på godheten.
Varje gång vi står vid ett vägskäl/har ett val att göra litet som stort så gör vi det bästa som vi själva förmår.
Vi gör det som vi tror är riktigt,sant & självklart också det vi vill. Vi gör det för vår egen skull & förhoppningsvis har vi även andra i åtanke.
Jag kan inte säga att jag är stolt över alla mina val, alla mina val när jag stått vid olika vägskäl men jag står för dom för jag vet i djupet av mej själv att det var det bästa jag förmådde då, det var de som jag trodde/kände/önska - då.
Ingen är felfri vi har alla fel & brister och den som anser sej inte ha detta är nog den som egentligen enligt vad jag tror besitter dom största felen & dom största bristerna. Vi gör alla så gott vi kan, vi gör alla det vi måste & sen hoppas vi på att det är rätt det vi gör - det rätta för oss själva - det rätta mot dom vi älskar. Och om mina val varit rätta,sanna & riktiga det kan jag ju summera ut här över bloggen om sisådär 55-60år, veta säkert ne det kommer jag inte ens då att göra men jag kan ju iaf skriva vad jag tror, eller hur? Snacka om "cliffhanger".....
Gör det som känns rätt i ditt hjärta, gör det som värmer ditt inre, gör det som du mår bra av - gör det för allt du är värd MEN var rädd om andra runt omkring dig medans du gör dina val, medans du står vid dina vägskäl.
Klyschigt - ja, Om jag tror det är sant - JA det kan du ge dig på!
Följ ditt hjärta, följ din innersta röst...... Ta inte höger för att alla andra gör det, om vänster gör dej lycklig så välj vänster! Glöm inte att just DU är unik & har något som ingen annan har, just DU är värdefull där du sitter just nu.
Puss & Kram
//Nattens "drottning".......
" INGENTING ÄR NÅGONSIN OMÖJLIGT "
Ska jag ställa väckarklockan på 07.15 eller 07.30 även det är ett val & för den som funderar på de innan den ställer klockan så har det ju ett värde annars hade man ju inte ens funderat, eller hur?
Vi gör många val dagligen både stora & små och vi hoppas så innerligt att vi gör rätt (iaf dom flesta av oss) men sanningen är den, enligt mej VI VET INGENTING vi kan omöjligt veta om dagens val gör morgondagen bättre än den annars skulle blivit. Vi kan bara hoppas, tro & följa vår vilja & känsla för vad som känns rätt, som för oss själva är det rätta i stunden och där är det ju helt inviduellt för alla är vi olika, hur klyschigt de än må låta.
Jag tror på godhet, jag tror på instinkt/magkänsla ja det är nog det enda vi kan använda som kompass i våran jakt efter lycka, kärlek & värme. För vem söker inte efter värme & kärlek?
Lycka ja det är svårare att definiera för vad är lycka? Jag tror lycka är lika inviduellt för varje individ som individen själv är i sitt "jag". För somliga är lycka en riktigt snabb sportbil, för andra en tröstande famn att slumra in på, Ett varmt leende & bemötande av någon man älskar, att få en anställning som man så länge hoppats på ja det finns många fler ex. Men jag tror inte lycka kommer med stora fanfarer jag tror lycka är något som vi människor blivit väldigt dåliga på (ja, jag är också människa) att "snappa upp" dom där små ögonblicken, det där skrattet som kommer direkt från hjärtat, det där lugnet efter stormen, den där handen som smeker så ömt där man har ont, den där blicken över en kopp kaffe som gör en starkare - hjälper en att samla kraft inför kommande prövningar. Jag tror att vi blivit dåliga på att se/känna dom där små lyckorusen som vi tilldelas lite då & då och jag tror att dom är så avgörande för hur vi mår, hur mycket vi orkar, jag tror att det är den riktiga lyckan - den sanna lyckan.
Och jag tror inte vi kan känna riktig lycka innan vi börjar öppna våra hjärtan, våran famn, släppa fram vårat innersta "jag" & se, beakta & begrunda dom där "små" vardagssakerna/händelserna jag tror att först när vi lägger märke till dom DÅ är vi på väg mot lyckan den stora lyckan, inte den där då vi hoppar på rosa moln & livet är som en amerikansk kärleksfilm vi har blivit "matade" med att det är den sanna, riktiga & ibland enda lyckan men jag tror det är fel. När vi kan se/ta in dom sekundrarna/minutrarna kanske ibland t.o.m. timmarna då kroppen är varm, det innersta är lugnt & leendet äkta och sant ja när vi kan ta in det & se det och framförallt låta oss själva känna det - då är vi på väg..... på väg mot den sanna, riktiga lyckan. Att känna lycka även i en hopplös situation då allt rämnar & välter det är inte omöjligt det vet jag faktiskt... så är det iaf för mej jag kan skrika, förbanna så blodkärlen i ögonen spricker/blir blodröda (ja det har hänt på riktigt) men ändå för någon minut mitt i allt kaos stanna upp & känna det som för mej är lycka, är inte det fantastiskt? Jag tycker det.
Jag ska bjuda på ett exempel från idag;
Trött, väldigt sliten, ledsen & i ett inre uppror var jag när jag satt på köksgolvet med Gabriella runt mej som krama på mej & visade att hon hade lärt sej att hoppa. Stolt hoppade hon runt & var väldigt noggrann med att jag skulle titta HELA TIDEN för nu hoppade tösen jämfota jajamensan en ny upptäckt för henne. Jag tittade på henne & hon applåderade åt sej själv & jag applåderade åt hennes "hopperi" & sen när jag skulle resa mej upp så sprang hon fram snabbt & jag tittar ner på henne och hör henne säga - Mamma.....
Och sen sträcker hon sina små armar efter mig, min lilla tös. Och jag lyfter upp henne & hon klättrar mer eller mindre upp på mej medans jag lyfter henne för att sen kasta armarna om mig & krama mej rejält, nu snackar vi en kram där hon med sin lilla kropp tog i riktigt ordentligt & sen stod vi så en stund....hon släppte inte utan fortsatte att hålla om mig hårt & jag kunde känna värmen från henne, hur gott hon luktade, hur mjuk & go hon är, så vacker hon är på alla sätt & vis. Sen krama hon åt lite hårdare innan jag släppte ner henne på golvet igen & hon fortsatte rusa runt med ett brett leende på läpparna & med ögon som tindra mer än himmelens alla stjärnor. Den känslan, den värmen, den synen = Ett ögonblick av lycka, då allt annat runt omkring stannade till försvann bort, det som värker konstant nu i min kropp och i min själ stannade upp - fick syrebrist och istället gavs syre & kraft till viljan, kämparglöden & tron på godheten.
Varje gång vi står vid ett vägskäl/har ett val att göra litet som stort så gör vi det bästa som vi själva förmår.
Vi gör det som vi tror är riktigt,sant & självklart också det vi vill. Vi gör det för vår egen skull & förhoppningsvis har vi även andra i åtanke.
Jag kan inte säga att jag är stolt över alla mina val, alla mina val när jag stått vid olika vägskäl men jag står för dom för jag vet i djupet av mej själv att det var det bästa jag förmådde då, det var de som jag trodde/kände/önska - då.
Ingen är felfri vi har alla fel & brister och den som anser sej inte ha detta är nog den som egentligen enligt vad jag tror besitter dom största felen & dom största bristerna. Vi gör alla så gott vi kan, vi gör alla det vi måste & sen hoppas vi på att det är rätt det vi gör - det rätta för oss själva - det rätta mot dom vi älskar. Och om mina val varit rätta,sanna & riktiga det kan jag ju summera ut här över bloggen om sisådär 55-60år, veta säkert ne det kommer jag inte ens då att göra men jag kan ju iaf skriva vad jag tror, eller hur? Snacka om "cliffhanger".....
Gör det som känns rätt i ditt hjärta, gör det som värmer ditt inre, gör det som du mår bra av - gör det för allt du är värd MEN var rädd om andra runt omkring dig medans du gör dina val, medans du står vid dina vägskäl.
Klyschigt - ja, Om jag tror det är sant - JA det kan du ge dig på!
Följ ditt hjärta, följ din innersta röst...... Ta inte höger för att alla andra gör det, om vänster gör dej lycklig så välj vänster! Glöm inte att just DU är unik & har något som ingen annan har, just DU är värdefull där du sitter just nu.
Puss & Kram
//Nattens "drottning".......
" INGENTING ÄR NÅGONSIN OMÖJLIGT "
Kommentarer
Trackback