Tack kära läsare för nästan 4½år tillsammans.........
Ja, det var i början av 2007 som jag startade upp denna bloggen, som jag sedan dess har som jag kallar de "stampat av mina dojjor i" dvs delat med mej av tankar, händelser, bilder & väldigt mycket mer.
Och inte trodde jag när jag startade denna bloggen att gensvaret skulle bli så stort & att det för mej skulle bli så givande & vissa gånger nästan terapeutiskt skulle jag vilja säga.
Alla fina kommentarer som muntrat upp mig gång på gång, alla fina tips & råd. Ja, ni läsare har varit härliga de måste jag säga. Samtidigt har de gett mej glädje & lite tröst att veta att andra sett detta som en "liten sporre" till att man kan gå vidare i livet trots att förutsättningarna varit usla/man farit väldigt illa. Och kära läsare - så är det!
Man kan gå vidare & man kan resa sig igen, de lovar jag MEN det är inte lätt utan man måste vara beredd på att kämpa för de. Men de är utan tvekan värt de - ge aldrig någonsin upp!
Lita på dig själv & din magkänsla, följ dina drömmar & kämpa för dina mål - du kan - vi kan & vi SKA!
Det känns mer känslosamt än jag trodde att de skulle göra att nu släcka ner bloggen. Anledningen till varför jag nu gör detta är mitt egna fast ändå inte. Det har kommit till min kännedom att en mycket, mycket sjuk människa som innan befann sej i min närhet (fruktansvärt nog) ja, ni som följt bloggen från början har nog lätt för att gissa er till vad de handlar om för typ av "människa", har bevakat mig häröver & detta fick jag vetskap om genom ett brev som berör förhandling i rätten ang. besöksförbud som denne nu försöker häva helt. Som ni nog förstår är det just nu tungt & jag har väldigt mycket bollar i luften samtidigt som jag försöker kämpa på för allt jag kan både för mej själv & min dotter. Och faktum är detta;
Bloggen har nu blivit en risk, en risk jag inte kan ta. Mycket med tanke på att jag inte bara har ansvar för mej själv utan också för de viktigaste & käraste jag har - Gabriella, min dotter.
Jag kan inte utsätta oss för den risken bloggen numera innebär & det gör att detta blir mitt sista inlägg här.
Och inte bara här utan jag kommer helt ta bort mej själv från internet.
Det gör ont i mej & jag känner mej ledsen för de men jag hoppas att du/ni förstår. Jag kommer dock låta bloggen ligga kvar då det inte innebär någon ökad risk för oss men den kommer aldrig mer att uppdateras. Jag vill tacka för 4½år tillsammans (ja, jag vet ju att flera av er nästan följt mej eller följt mej under hela denna tiden!) Tack för alla kommentarer & tack för ert engagemang för mej, mitt liv & för Gabriella. Tack för alla lyckönskningar & ni som nu har de kämpigt kämpa vidare - det blir bättre. Låt aldrig någon tysta dig, stå på dig & du,du är värdefull - precis så som du är & du behövs precis som du är!
Kämpa på nu tappra medsystrar & alla ni andra lycka till & ha ett härligt liv!
Detta kommer INTE vara de sista ni ser/hör av mig, längre fram "hittar" ni mej igen, genom vad låter jag vara osagt men vi ses - om ni vill & kan!
Så till sist; TACK
//Den oslipade diamanten som de slipas på mer & mer för varje vecka som går...
Och inte trodde jag när jag startade denna bloggen att gensvaret skulle bli så stort & att det för mej skulle bli så givande & vissa gånger nästan terapeutiskt skulle jag vilja säga.
Alla fina kommentarer som muntrat upp mig gång på gång, alla fina tips & råd. Ja, ni läsare har varit härliga de måste jag säga. Samtidigt har de gett mej glädje & lite tröst att veta att andra sett detta som en "liten sporre" till att man kan gå vidare i livet trots att förutsättningarna varit usla/man farit väldigt illa. Och kära läsare - så är det!
Man kan gå vidare & man kan resa sig igen, de lovar jag MEN det är inte lätt utan man måste vara beredd på att kämpa för de. Men de är utan tvekan värt de - ge aldrig någonsin upp!
Lita på dig själv & din magkänsla, följ dina drömmar & kämpa för dina mål - du kan - vi kan & vi SKA!
Det känns mer känslosamt än jag trodde att de skulle göra att nu släcka ner bloggen. Anledningen till varför jag nu gör detta är mitt egna fast ändå inte. Det har kommit till min kännedom att en mycket, mycket sjuk människa som innan befann sej i min närhet (fruktansvärt nog) ja, ni som följt bloggen från början har nog lätt för att gissa er till vad de handlar om för typ av "människa", har bevakat mig häröver & detta fick jag vetskap om genom ett brev som berör förhandling i rätten ang. besöksförbud som denne nu försöker häva helt. Som ni nog förstår är det just nu tungt & jag har väldigt mycket bollar i luften samtidigt som jag försöker kämpa på för allt jag kan både för mej själv & min dotter. Och faktum är detta;
Bloggen har nu blivit en risk, en risk jag inte kan ta. Mycket med tanke på att jag inte bara har ansvar för mej själv utan också för de viktigaste & käraste jag har - Gabriella, min dotter.
Jag kan inte utsätta oss för den risken bloggen numera innebär & det gör att detta blir mitt sista inlägg här.
Och inte bara här utan jag kommer helt ta bort mej själv från internet.
Det gör ont i mej & jag känner mej ledsen för de men jag hoppas att du/ni förstår. Jag kommer dock låta bloggen ligga kvar då det inte innebär någon ökad risk för oss men den kommer aldrig mer att uppdateras. Jag vill tacka för 4½år tillsammans (ja, jag vet ju att flera av er nästan följt mej eller följt mej under hela denna tiden!) Tack för alla kommentarer & tack för ert engagemang för mej, mitt liv & för Gabriella. Tack för alla lyckönskningar & ni som nu har de kämpigt kämpa vidare - det blir bättre. Låt aldrig någon tysta dig, stå på dig & du,du är värdefull - precis så som du är & du behövs precis som du är!
Kämpa på nu tappra medsystrar & alla ni andra lycka till & ha ett härligt liv!
Detta kommer INTE vara de sista ni ser/hör av mig, längre fram "hittar" ni mej igen, genom vad låter jag vara osagt men vi ses - om ni vill & kan!
Så till sist; TACK
//Den oslipade diamanten som de slipas på mer & mer för varje vecka som går...
Kommentarer
Postat av: Martin
Tack för den tid du givit oss! Jag är en av dom som följt bloggen sen du startade den. Du gör helt rätt i det du gör! Stå på dig! Kämpa! du vinner! Go for it! Tack!
Trackback